Efter 3 veckor utan gipsad handled var det äntligen läge att köra motorcykel igen.
Men jag har smygstartat lite grann. Tisdagen den 26 augusti tog de av gipset och fredagen den 5 september tvättade jag motorcykeln som jag inte hade rört sedan jag kom hem från resan grEIGHT Adventure 2025.
Alla kanske inte vet detta, men sista dagen i resan grEIGHT Adventure 2025 gick min kedja av. Inte för att den var slut, utan för att kedjelåset av clipstyp gav upp.
Jag köpte i alla fall en ny kedja av Prins Dirty Parts.
Eftersom clipslåset gav upp köpte jag ett verktyg för att kunna nita kedjelås.
Men till det verktyget kan man inte använda kedjelås med solida nitar utan det ska vara hål längst ut.
Men jag måste ha fått fel kedjelås för det funkade inte att nita ordentligt. Bäst att höra med proffs tänkte jag och kontaktade Kalevi som dömde ut det hela och ville montera ett kedjelås med solida nitar. Men han ville ha motorcykeln på lyften så vi bestämde att jag skulle köra hem till honom.
Det gamla skyddet blev skapligt skadat när kedjan gick av.
Så jag beställde ett nytt, som blev orange den här gången.
Monterat och klart.
Sem modifierade jag motorcykeln lite med ett nytt kåpglas. Så här ser originalet ut.
Så här ser det jag köpte ut, men det var verkligen inte ”bara” att få dit det, för jag var tvungen att modifiera fästena.
En fördel med det nya kåpglaset är att jag kunde montera GPS’en högre upp, men även GPS-fästet var jag tvungen att modifiera.
I Kalevis verkstad monterades ett nytt kedjelås.
Nitning med hammare och mothåll är en gammal beprövad version.
När kedjelåset var monterat vågade jag gasa lite mera.
Jag kunde naturligtvis inte hålla mig från grusvägarna.
Jag fick även dit Acerbis handskydd som ser bättre ut än mina gamla HDB-handtagsskydd jag hade tidigare.
Någon skrev att det skulle bli mindre turbulens med det här kåpglaset, men jag märkte ingen större skillnad.
Visst är de snyggare än HDB handtagsskydden jag hade tidigare.
Jag fortsatte på några mindre vägar och större stigar.
En nackdel med högre kåpglas är att det skymmer en del, så det kan hända att jag inte har det kvar.
Härliga vägar.
Jag körde över bron vid Sotaskär och tog en bild på Ältebosjön.
Jag fortsatte norrut längs Ältebosjön.
Sen körde jag genom Gästrike-Hammarby.
En liten väg bredvid Lemstanäs flygfält.
Det blev en lång historia men det har även varit långa veckor sedan måndagen den 28 juli då de konstaterade att handleden var bruten. Men nu är jag i alla fall på gång igen. 🙂
