På lördagen var det dags att köra SMC Gävleborgs hemliga nationaldagstur 2026, men enligt torsdagens väderprognos skulle det bli en ganska blöt dag.
Väderprognosen tidigt på fredag morgon såg lite bättre ut, för nu skulle regnet befinna sig längre österut.
På fredag eftermiddag visade SVT’s väderprognos att det skulle bli ännu mindre risk för regn.
Men framåt kvällen på nationaldagen kunde det bli ganska kraftiga regnskurar.
OK, vädret är som det är, men det blir i alla fall dammfritt tänkte jag och rullade jag ut 690’in tidigt på lördagsmorgonen.
För nu var det dags för mig att guida SMC Gävleborgs hemliga nationaldagstur på grusvägar för femtonde gången.
Jag drog iväg mot OKQ8 i Ockelbo, där vi skulle starta dagen ”lilla” 36-milarunda. Men jag stannade vid Medskogssjön för att kolla läget.
Dagen till ära hade jag monterat en flagga på hojen.
Till nästa år bör jag nog köpa en ny för den börjar bli lite sliten.
Vid OKQ8 i Ockelbo dök det upp ett gäng gasglada herrar.
Vi beslutade oss för att köra enligt cornermanprincipen och Janne tog på sig rollen som sweeper.
Ytterligare 3 man dök upp när det bara var 10 minuter innan start.
Precis när vi skulle dra iväg dök det upp ytterligare en man, men vi väntade så han kunde fylla den lilla tanken.
Vi drog iväg på grusvägarna norrut, men en liten bit före Mörtebo blev vi omkörda av ambulansen.
Härliga vägar.
Vi körde förbi Likkisttallen, som är en 300 år gammal fura.
Vi körde en fin väg intill Sörsjön.
Vi svängde in på en mindre väg intill Sörsjön för att ta dagens första paus.
Det var helt vindstilla.
Dags att fortsätta norrut till det hemliga målet någonstans i Hälsingland.
Här var det lite blött efter gårdagens massiva regnväder.
Här skulle jag egentligen ha tagit ett kort från andra hållet, för då har ni kunnat se det grymt tjocka lagret med makadam som vi körde på nyss.
Vad spännande att se en sån här skylt när vi redan hade kört 2 km på vägen, men vi hade bara 1,5 km kvar på den vägen, så vi fortsatte.
När vi kom ut från den ”förbjudna” vägen skulle vi egentligen bara korsa den asfalterade vägen och fortsätta på en skogsväg, men vägen var blockerad av stormfällda träd.
Vi stannade vid Preem Stråtjära så han med den minsta tanken kunde fylla bensin, men jag passade också på, för en turledare bör aldrig få soppatorsk.
Sen fortsatte vi norrut.
Vi körde förbi sjön Bergviken.
Vi körde över järnvägen på en ny övergång som jag hade hittat på Google Earth.
Men vi kom inte så långt innan vägen var blockerad av stormfällda träd. Jag vände och tänkte ta en annan väg, men då hindrades vi av stormfällda träd för tredje gången idag.
Hoppas att den här härligt sandiga vägen är körbar tänkte jag och gasade vidare.
De hade fyllt på makadam på sanden så det blev extra spännande.
Det jobbas hårt i många skogar eftersom det blåste det ner närmare 11 miljoner kubikmeter träd i stormen Johannes.
Det innebär också att många vägar är sönderkörda eller ”renoverade” med ett tjockt lager makadam.
Här var det dock en härligt sandig väg.
Det förekommer en del spår ibland.
Vi stannade vid Gosjön för att ta en liten paus.
Jag passade på att kolla GPS’en.
Efter pausen fortsatte vi norrut.
Härliga vägar.
Vi körde bredvid sjön Öjungen.
Härliga vägar.
För fjärde gången idag gick det inte att köra som jag hade tänkt, så vi fick köra en omväg på 4,4 km.
Häftigt med en amerikansk husbil, men den drar säkert 3-4 liter bensin per mil.
På såna här vägar slipper man 99,9% av alla blinda bilister.
Vi stannade för ännu en liten paus.
En härlig väg som faktiskt slingrade sig rakt igenom bondgården, men tar man det lugnt och inte skrämmer folk och fä, brukar det gå bra.
Detta såg lite svårt ut först, men det gick bra att passera.
Den här vägen hittade jag på Google Earth. Lite osäker var jag, men den är faktiskt körbar.
Trots att vi bara hade 3 km kvar till det hemliga målet visste ingen vart vi skulle.
Vi fick inte komma fram till det hemliga målet före klockan 12, men det var ändå ganska bra timing, för klockan 12:33 kom vi fram till Norrbo Hembygdsgård.
Ett stort tack till Janne som ställde upp som sweeper och höll ordning på alla deltagare.
Janne hade fina flaggor på Suzukin.
Vi gick för att kolla på hojar och snacka med folk.
De sålde macka, bakelse och kaffe, så vi passade på att fika.
Jag snackade med Lort-gänget som hade startat en hemlig grustur från byn Lillbo vid Långrösten, cirka 17 km norr om Alfta i Hälsingland.
Benny tog bilder med en drönare.
Det stod många hojar inne på själva området, men jag hade fått order var vi skulle parkera, så det var rätt ställe.
Det var flera som parkerade lite utanför själva området.
Det började bli dags att fortsätta söderut.
Det var dock lite svårt att samla ihop gänget, så nästa gång ska vi komma överens om en tid när vi ska köra vidare.
Vi drog iväg på den lite tråkiga asfalterade vägen längs sjön Sördellen, men det är fina vyer i alla fall.
Vi och många andra körde till Qstar i Delsbo.
Vi passade även på att käka lite på Pizzeria Ciao Bella.
Jag bjöd Janne på en hamburgare eftersom han var sweeper.
De har i alla fall goda hamburgare på Pizzeria Ciao Bella.
Efter den sena lunchen körde vi vidare.
För länge sen tyckte jag att det var lite otäckt när vägarna eller snarare dikena såg ut ut så här, men numera är det bara att gasa.
Här blev det stopp en stund.
I skogen tog vi en till paus.
En fin Yamaha WR250R.
Det såg lite mörkt ut på himlen, så troligen skulle det börja regna.
Vi gasade vidare på en väg som jag hittade på Google Earth.
Härliga skogsvägar.
Det ser ut som att de fortfarande har mycket jobb att göra i skogarna.
Här blev det stopp för 5:e gången idag.
Lite snabbt hittade jag en omväg på GPS’en.
Men vi kom inte så långt för snart var det stopp för 6:e gången idag.
Jag och några till hade sågkedjor med oss, men det var ingen idé att börja såga när det var hundratals träd ivägen.
Vi körde en annan väg istället.
En vattendroppe på linsen betyder att vi inte är några solskensknuttar.
Det såg ut som att det var en myr längre fram, så vi vände.
En liten paus i duggregnet.
Sen fortsatte vi över Åmot-Lingbo vindkraftpark.
Efter att vi hade kört skapligt långt på riktigt mjuka vattensjuka vägar var vägen blockerad av stormfällda träd, så vi fick köra tillbaka på den vattensjuka vägen.
Han med Yamaha WR250R sa att han hade kört långt på reserven, så bensinen skulle nog inte räcka till Ockelbo.
– Vi kör till Åmot och tankar, sa jag.
Det var fortfarande ett par mil härliga vägar till Åmot.
Bensinen räckte till macken i Åmot, men där uppdagades nästa problem.
Det fanns ingen bensin! 😢
Men Janne ringde en polare som kom med en dunk bensin.
Riktigt schysst gjort att ställa upp för oss, så vi kunde köra de 3 sista milen till OKQ8 i Ockelbo.
Vi var 13 man från början, men det var bara vi 7 som körde hela rundan på 392 km.
Jag körde vidare och tankade på Preem i Järbo.
Årets hemliga tur blev en grym runda på bitvis lite tuffa avsnitt, men allt gick bra och vad jag vet körde ingen omkull.
Egentligen hade jag planerat att den hemliga turen skulle vara 361 km, men p.g.a. stormfälld skog fick vi köra lite andra vägar, så den blev totalt 392 km.
Sen hade jag lite körning från Kungsgården och tillbaka hem igen, så för mig blev det totalt 463 km.
Ett stort tack till alla som gjorde detta till ännu en trevlig dag. 😊
