Tryck här för att komma till indexsidan över 70 mil grus 2021.
Fredagen den 7 maj vaknade vi till en kylig morgon. Exakt temperatur gick dock inte att se, men det var nån minusgrad. 
Det var många som transporterade hojarna till Kungsfors.
Jens hade ett “rallytorn” från Rade garage på sin Husqvarna 701.
Vid 7-tiden serverades frukosten.
Efter frukosten packade vi ner våra saker och gjorde oss klara för avfärd.
Strax före 9-tiden var alla startklara.
Det blev inte många hundra meter asfalt innan vi var ute på de fina vägarna.
Men när vi hade kommit några kilometer ringde sweepern Pär och berättade att det var för dålig batterispänning i Lars KTM 1090. Eftersom jag hade små startkablar i väskan vände jag tillbaka för att hjälpa till med startström.
Efter 20 minuter var jag och de andra tillbaka så vi kunde fortsätta.
Härliga vägar.
När vi hade kört en bit stannade jag så vi kunde kolla att all packning satt fast.
Dessutom är det fin utsikt från den lilla bron.
Vi drog vidare upp genom Jädraås vindkraftpark.
Det förekom lite snö här och där.
Det här är en fin väg som jag hittade förra sommaren.
Här var det halt på något skumt vis. Troligen var det is några centimeter under gruset.
Ett litet snabbstopp för att kolla att alla var med.
Sen fortsatte vi på den gamla banvallen.
Skum skylt, men så värst onödig var inte vår resa.
Ett till litet stopp för att vattna buskarna mm. 🙂
Fina vyer från bron.
Dags att köra vidare.
Jag hade lagt rutten på vägen över sjön Hämmen eftersom det är fint där.
Ett snabbstopp för att kolla in utsikten.
Vi fortsatte ….
Det varnades för is stup i ett.
Ännu en kort paus.
Medan vi väntade in resten av gänget kollade vi på utsikten.
Vi stannade vid Qstar och Handlar’n i Bingsjö där de med små tankar kunde fylla bensin. Sen hade jag även beställt varsin baguette med ost & skinka till lunch.
När vi hade kört en bit stannade vi för att kolla sjön vid Dådran.
Vi körde vidare ….
Tyvärr hände det – igen 🙁 Som tur är blev det inga allvarliga skador, men det är säkert 99% av vurporna vid mina körningar som beror på djupa spår. Jag tvekar till att publicera bilden, för den kan ju skrämma bort kommande deltagare. Men samtidigt så kan jag passa på och tipsa om några saker som gör det lättare att köra i spår, för i spår hamnar alla förr eller senare.
Det kan faktiskt vara en fördel att köra i spår, för då blir du inte överraskad om, eller snarare när, hjulen glider ner i ett spår.
Men en nog så viktig sak när du kör i spår är att motstyrningen är din fiende!
Varför motstyrningen är din fiende ska jag försöka förklara.
- Om du kör i ett spår och känner höger kant, vill du komma bort från kanten genom att få hojen att svänga åt vänster. Den naturliga reaktionen är då att motstyra åt höger, vilket resulterar i att framhjulet kanar ännu mera mot kanten och du riskerar eller kanske till och med kör omkull.
- Så vid körning i spår får man absolut inte använda styret för att svänga hojen.
Det bästa är att stå upp, för då är det bara att trycka till på vänster fotpinne eller att snabbt flytta kroppen åt höger för då styr hojen åt vänster.
I övrigt så gäller det vanliga att lyfta blicken och titta långt fram. Nu är inte jag nåt proffs på detta heller och det kan säkert hända mig också så jag vill inte vara nån besserwisser. Men det gäller att inte bli rädd för spår utan att träna körning i grunda spår när man har chansen.
Efter att vi hade rest upp hojen kunde vi fortsätta resan …
Helt plötsligt satt det en bom över Holmtjärnsvägen, för tydligen har Swerock startat en bergtäkt. Den går nog att köra förbi men enligt skylten bevakades området av Securitas så vi vände. Men vi kom bara några hundra meter så mötte vi en grusbil och enligt föraren var det helt OK att passera så vi fortsatte.
Efter en stund tyckte jag att bron på banvallen såg lite dålig ut, så det var läge att kolla skicket innan vi körde över.
Ett skapligt hål mitt i.
Här vill man inte köra ner framhjulet.
Men om man håller sig på höger sida går det att köra över.
Alla tog sig över så vi fortsatte. Men om de hade satt upp en skylt med uppmaning att Swisha ett bidrag till renoveringen av bron hade vi gjort det.
Det gäller att hitta de små genvägarna.
Här hade vi passerat ett parti med ganska lös sand.
Vi gasade vidare ….
Den här vägen över åkern är fin.
Efter den här bron blev det några kilometer asfaltkörning till Parkgården i Leksand.
Strax efter klockan 16 kom vi fram till Teo som önskade oss välkomna till Parkgården.
Vi bar in våra väskor i rummen, duschade och bytte om sen var det dags för middag.
Värdparet hade fixat en suverän middag 🙂
Sabinas kycklinggryta kan verkligen rekommenderas.
Efter middagen kollade vi hojarna lite.
Mätta och belåtna kunde vi krypa ner i de sköna bäddade sängarna.
Tryck på pilen för att komma till dag 2.
Parkgården, Leksand – Fredriksbergs vandrarhem.