Tryck på pilen för att komma till indexsidan över 72 mil grus 2026.
Söndag den 10 maj.
Efter en skön natt i Målkullorna Hostel gick vi ner en trappa för äta frukost.
De fick pluspoäng för att det fanns tropisk juice.
Efter frukosten packade vi ner våra saker och gjorde oss klara för att köra vidare.
Efter en liten stund var vi ute på de fina vägarna igen.
Jag stannade för att ta en bild på en väg där jag misstänker att det går att köra.
Sen fortsatte vi på en grymt spårig väg.
Den spåriga vägen blev snart bättre.
Men när vi hade tagit oss förbi det spåriga avsnittet var vägen blockerad av många träd. Det hade faktiskt varit möjligt att köra förbi träden i skogen, men eftersom det är ett naturreservat gjorde vi inte det.
På grund av naturreservatet var vi tvungna att vända och köra på den spåriga vägen en gång till.
En mutter till växelspaken lossnade på Peter Strömbergs BMW, men det var snabbt fixat med några buntband.
När växelspaken satt fast igen kunde vi köra vidare.
En härlig väg.
Man kan tro att det bara är cyklister som få använda Siljansleden, men det är en helt vanlig väg.
Vi gasade vidare på Siljansleden.
Jag kunde även bekräfta att den här vägen är körbar.
Vi stannade vid en nostalgimack för att ta några bilder.
Jag undrar vilket år bensinen kostade så lite? För 44 kronor 0ch 35 öre fick man 65,4 liter, så det var bara strax under 68 öre per liter.
Det var härliga tider när man kunde köpa olja och reservdelar till bilen på macken.
Vi körde ner till sjön Siljan för att kolla läget och ta en liten paus.
Vi fortsatte mot Rättvik.
Jag visste inte om det skulle gå att köra den här lilla vägen intill riksväg 70 men det gjorde det.
Här hade jag dock inte kört sedan våren 2013.
Via en liten tunnel tog vi oss till andra sidan av riksväg 70.
Vi svängde in på en liten väg som jag hade hittat på Google Earth.
Men det gick inte att köra så långt för vägen var blockerad.
Vi körde bredvid Hyttsjön.
Vi fortsatte över en liten damm.
Vi körde över ett par klena broar, men de höll.
En härlig väg utan en massa stressade och blinda bilister.
Varför köra på en stor grusväg när man kan svänga ner på en mindre?
Ännu en bom, men den körde vi förbi.
Rällsjön Dammbyggnad i sikte.
Det var läge för en paus intill Rällsjön och den perfekta skylten.
En gång i tiden har det tydligen varit full aktivitet här.
Det gick en mindre väg intill vattnet.
Kanske vägen ansluter till en annan väg lite längre bort?
Efter pausen fortsatte vi resan.
När vi kom fram till ett par mindre träd tog jag fram sågkedjan.
Det var snabbt fixat så vi kunde köra vidare.
Men några hundra meter längre fram var det stopp igen. Vi kollade läget men det var för många träd, så vi vände.
Vi körde en bit på gamla riksväg 69.
Men snart var vi ute på en mindre väg igen.
Tyvärr blev vi hindrade av nerblåsta träd ännu en gång. Peter Engström körde fram och kollade, men det var ännu fler träd på vägen så vi vände.
Tack vare de stormfällda träden blev vi tvungna att köra 3,4 km på riksväg 69.
Men vi kom snart ut på mindre vägar igen.
Jag stannade vid Strömmen för att kolla de fina vyerna över sjön Sör Lingan.
Planen var att köra en liten genväg till Svärdsjö, men där var det också blockerat, så vi var tvungna att vända.
En bit nordväst om Svärdsjö var Peter tvungen att köra hemåt för han skulle jobba i natt, men vi tackade i alla fall för trevligt sällskap. Sen fortsatte Lasse, Peter, jag och Johan på småvägar österut.
En liten genväg nära Lumsheden.
Via Kurres väg körde vi över åkrarna.
Det är helt otroligt vad många träd det är som blåste ner när stormen Johannes härjade den 27 december 2025.
Det börjar även bli problem med var de ska göra av allt timmer, för nu är sågverken fulla.
Vi gasade vidare på vägar som var röjda från omkullblåsta träd.
Men det gäller att vara försiktig, för chaufförerna i timmerbilarna släpper inte på gasen i första taget.
Tydligen har det blåst ner cirka 11 miljoner skogskubikmeter träd, vilket motsvarar ungefär en årsavverkning i Gästrikland, Dalarna och Hälsingland.
Den här lilla genvägen känner många lokala grusbusar till, för den brukar vara med i vissa tisdagskörningar.
Vi svängde ner på en mindre väg.
Vi passerade en obevakad övergång.
Tillslut kom vi till Heden, strax norr om Medskogssjön där Johan tackade för sig och körde norrut till Ockelbo. Sen fortsatte jag, Lasse och Peter söderut.
Jag tog en skärmdump i GPS’en för att dokumentera en uppdaterad vägsträckning.
Jag tog en bild av sjön vid Smörnäs.
Om man kör den här vägen slipper man 800 meter asfalterad väg.
Den härligt kurviga vägen ner till Valbo.
Jag såg även en ny väg som jag måste kolla nån gång i framtiden.
Vi körde ner mot Mackmyra damm.
Framåt kvällen kom vi åter till Forsbacka Wärdshus där vi startade äventyret i torsdags kväll.
Jag tackade Lasse och Peter Strömberg för trevligt sällskap, sen fortsatte jag på småvägar hemåt.
Strax före 18-tiden kom jag hem efter den trevliga resan.
Som jag skrev på indexsidan skulle jag egentligen ha ställt in den här resan när det var så få deltagare. Men eftersom jag hade så många nya ställen att kolla, beslutade jag mig för att detta skulle bli en rekognoseringsresa. Så här efteråt ångrar jag definitivt inte att vi körde resan, för jag har skapat eller uppdaterat 70 waypoints och 36 spår som jag absolut kommer att ha nytta av i framtida resor.
