Tryck på pilen för att komma till indexsidan över 86 mil grus 2026.
Söndag den 31 maj.
När vi slog upp ögonen efter natten i Bergsgården Hotell & Konferens såg vi att det skulle bli ännu en fin dag.
Motorcyklarna stod kvar precis som vi hade ställt dem i går kväll.
Det blev dags att äta frukost.
När vi skulle köra iväg visade det sig att Patriks Husqvarna Norden 901 fortsatte att jäklas, så han sa att vi skulle dra iväg så skulle han köra ikapp eller träffa oss någonstans lite senare. Det var synd tyckte jag för då skulle han missa besöket i Spökskogen, men vi drog i alla fall iväg.
Det blev några kilometer på asfalt för det går inte att undvika.
Men vi var snart ute på gruset igen.
Det förekom även lite gräsliga vägar ibland.
Efter en stund kom vi fram till Spökskogen som jag upptäckte av en slump när vi körde MC-äventyret 2024.
Jag tog fram min gamla Nikon D90 systemkamera för att ta lite bättre bilder på alla spöken.
Det är skaplig zoom med D90 kameran.
Det hade nog varit lite mer skrämmande om det hade varit duggregn, dimma och skymning samt några ylande vargar i bakgrunden.
Hua … 😨
Tänk att gå här en mörk natt. 😨
Det finns några tomtar och troll också.
Rest In Peace, eller Vila i frid på svenska, tyckte vi och lämnade alla spöken i skogen för den här gången.
När vi hade kört en bit kom vi till ett ställe där en häst hade smitit ut från hagen. Hästen sprang framför mig och för att den inte skulle springa för långt stannade jag. Tillslut kom det ut folk från huset som fick in hästen i hagen igen.
När problemet med hästen var fixat gasade vi vidare.
Härlig tjock makadam.
Vi undrade varför det låg en slang bredvid vägen.
Vi hamnade på en gammal banvall.
Patrik hade fått igång sin motorcykel, så vi träffade honom där jag trodde att banvallen slutade.
Men egentligen kunde vi ha fortsatt en bit till, men det får bli i någon annan resa.
Härliga grusvägar.
En perfekt skylt som betyder att det är en trevlig väg för motorcyklar med grova nabbdäck.
När vi körde på vägen som inte finns på vanliga kartor såg jag ytterligare en väg, eller större stig som försvann i skogen.
Efter en stund var vägen blockerad av en bom som var ganska svår att passera, så vi vände.
Vi körde genom den fina allén som jag hittade för många år sedan.
Men sen var vägen blockerad av omkullblåsta träd.
Efter en snabb koll på kartan hittade jag en annan väg som även den var lite blockerad. Det första hindret kom vi förbi, men sen var vi tvungna att såga.
När vi hade röjt gick vi tillbaka till motorcyklarna.
Det här trädet gick att passera i diket.
Äntligen ute på en snabbare väg med lite kylande fartvind.
Men sen kom vi till ytterligare en bom och där vände vi, men varför vi inte passerade minns jag inte. Kanske för att vi fick bråttom till lunchen i Avesta, för klockan redan var 13:01.
Vi gasade vidare till Burger King i Avesta.
Inga bilder på hamburgarna men däremot en bild på världens största Dalahäst.
Efter lunchen på Burger King fortsatte vi resan.
Här syntes knappt stigen.
När jag är ute och kör motorcykel kollar jag även efter fler intressanta ställen, som här till vänster från var vi körde såg det ut att finnas en gammal mindre väg.
Här var vägen lite bortspolad hösten 2023, men nu hade de lagt på tjock makadam.
–
Den här vägen såg jag när vi körde 77 mil grus 2025, men nu var det dags att testa om den var körbar och det var den.
Vi körde på en härlig väg som heter Gammelstillavägen.
Vi gasade vidare mot Sotaskär.
Vi körde på en mindre väg intill Ältebosjön.
Sen kom vi till den gamla banvallen nära Gästrike-Hammarby.
Vid ABB i Storvik var det några som hoppade av och körde hemåt medan vi andra fortsatte norrut.
Det syntes spår efter stormen Johannes som härjade den 27 december 2025.
Här var vi tvungna att vända, men vi kom inte långt så var vi tvungna att vända igen.
Vi körde över Vettåsen.
På Vettåsen höll de på att jobba med ett vindkarftverk.
Uppe på Vettåsen är det fina utsikt.
Tillslut kom vi tillbaka till Raggsocka Logi i Ockelbo där Stefan började lasta sin motorcykel på släpvagnen. Sen skulle han köra över 60 mil ända ner till Kalmar.
Per-Johan hade en bit hem till Huddinge, men Mikael är en lokal grusbuse, så han hade inte så långt hem.
Jag hade bara 36 kilometer hem så jag hade till och med tid att stanna för att kolla vyerna över Alsjön.
När jag kom hem kollade jag GPS-loggarna som visade att själva resan blev 852 km, så det var ganska nära de 86 milen som jag hade planerat. Ett stort tack till alla deltagare som var med i den här fantastiska resan, för utan deltagare blir det ju ingenting. Sist men inte minst, ett speciellt tack till Bertil som ställde upp som sweeper och höll ordning på gänget.
