Tryck på pilen för att komma till indexsidan över grEIGHT Adventure 2025.
Onsdag den 23 juli
Efter en lugn natt i de sköna sängarna hos Eira Gjestegård i Eresfjord gick jag ut för att montera GPS’en på hojen.
Hojarna stod kvar precis som vi lämnade dem i går kväll.
Efter frukostbuffén bytte vi om till MC-kläder och packade våra saker, sen var vi på väg igen.
Vi körde på väg Fv 191 som slingrar sig bredvid Eikesdalsvatnet.
Vi körde genom den 4280 meter långa Viketunnelen.
Vi fortsatte bredvid Eikesdalsvatnet.
En sista koll på Eikesdalsvatnet.
Bredvid Litlevatnet stod det några kor på vägen.
Vi kom fram till Aursjøvegen.
Enligt skylten ska man besöka https://passpay.no/ inom 24 timmar vilket jag gjorde. Men min motorcykel fanns inte registrerad och jag har än idag (20250921) inte fått någon faktura.
Vi fortsatte uppåt.
Tunneln upp till Aursjøen är mörk, smal, fuktig och dessutom svänger den runt i en spiral, så man vill absolut inte möta någon i tunneln.
Därför körde jag upp själv medan de andra väntade nere.
När jag kom upp ur tunneln ställde jag motorcykeln mitt i vägen så att ingen kunde köra ner. Sen fick jag verkligen nytta av min nya Cardo Packtalk Pro, för då kunde jag bara säga till Peter att det är klart att köra upp.
Nu var det bara att vänta en stund och ta en fin bild på utsikten.
Lars gasade friskt ur tunneln.
Dan var inte långt efter.
När alla var uppe kunde vi köra vidare.
Nu återstår det bara en liten backe upp till Aursjødammen.
Vi stannade för att kolla in dammen.
Aursjøen är 30 km lång och rymmer 561 millioner m³ vatten.
Fin utsikt på vägen som vi kom ifrån.
Vi blev sugna på glass så vi gasade vidare till Aursjøhytta.
När vi åt glassarna såg vi att dammen hade ganska lite vatten.
Eftersom dammen är 36.38 kvadratkilometer stor så är ett par meter lägre vattennivå otroligt mycket vatten.
När vi hade ätit glassarna körde vi vidare.
Otroligt fina vyer längs Aursjøvegen.
Jag hade tänkt att vi skulle käka lunch vid Skarvdalselva som är rent dricksvatten, men det fanns ingen plats att parkera 12 motorcyklar så vi körde vidare.
Det kanske finns något lämpligt ställe vid Osvatnet tänkte jag och svängde in vid dammen.
Det fanns inget lämpligt ställe för lunch, men det dammade på dammen.
Vi fortsatte en bit till.
Vi stannade vid Holbudammen.
Holbuvatnet var spegelblank.
Perfekt med en lunchpaus vid Holbudammen.
– Vi kan koka soppa på en spik, sa jag.
Men Roger tyckte att Real Turmat var bättre än att koka soppa på en spik.
Roger har säkert rätt tänkte jag och hällde hett vatten i en påse med Pasta Bolognese.
Nu var det bara att vänta tills det frystorkade hade dragit i sig vattnet.
En kvart senare var det bara att öppna påsen, riva av den vid ”eat line” och böja äta.
Efter lunchen fortsatte vi resan.
Men vad är det på berget till vänster?
Jag misstänker att det är Aurabanan som var en smalspårig järnväg. Det skulle vara kul att köra MC där någon gång, men det är säkert förbjudet. Att cykla verkar däremot vara tillåtet, vilket ni kan se på en film här.
Vi fortsatte nedåt på den fina vägen.
Grymt fina vyer från vägen.
Vi körde till Sunndalsøra och tankade motorcyklarna.
Vi körde på en mindre väg för att undvika den större riksväg 70.
En stor fördel med mindre vägar att man inte har bilister hack i häl, så det går att stanna och ta kort i stort sett var som helst utan att bli påkörd. Som här på bron över floden Driva.
Vi fortsatte åt sydöst bredvid floden Driva.
Men här var det stopp! Undrar varför det inte stod en skylt om återvändsväg en kilometer tidigare?
Det var bara att vända och köra tillbaka en kilometer, för att passera bron över floden Driva igen.
Jag hittade en annan liten väg bredvid floden Driva.
Nu är jag lite osäker, men jag tror att detta fortfarande är floden Driva.
Efter att vi hade kört över den gamla bron tyckte vi att det var läge för en paus, för det var riktigt varmt ute.
Vi gick ner under bron för att nå det svalkande vattnet.
Som sagt, det var otroligt varmt hela veckan, så vi tog alla chanser att svalka oss och doppa huvudet.
Lasse tyckte också att det var skönt med lite svalt vatten.
Lite avkylda kunde vi fortsätta resan.
Som sagt, det var otroligt varmt.
Vi körde ännu en liten väg.
På E6:an var det rödljus vid ett vägarbete men efter en stund blev det grönt så vi kunde köra vidare. Men det slog om till rött, så några i gänget blev kvar en stund. 🙁
Vi körde en bit på Gamla Folldalsvegen.
När vi hade kört strax över en kilometer kom vi till en bom, men eftersom de inte upplyste om det tidigare körde vi vidare.
Efter ytterligare 1,7 km kom vi till ännu en bom, men den måste väl betyda att vi skulle köra ut från det förbjudna området, så vi fortsatte.
Ett litet avbrott i resereportaget:
När jag håller på med resereportagen har jag GPS-loggarna aktiverade för att se exakt var vi har kört. Men då händer det ofta att jag hittar andra intressanta vägar och så även idag, då jag hittade Den gamle kongeveg på Google Earth.
Nu är säkert bilderna skyddade av upphovsrätt och jag har verkligen försökt att hitta fotografen för att fråga om det är OK att publicera dem, men det enda jag hittade en länk till gelatinous cube. Så jag kan bara hoppas att personen med användarnamnet gelatinous cube godkänner publiceringen, men eftersom jag har länkat så borde det vara OK.
Så här ser Den gamle kongeveg ut i riktning nordöst.
I riktning sydväst ser det ut så här.
Vi får väl se om Den gamle kongeveg blir med på någon resa i framtiden.
Åter till resereportaget:
Sen skulle vi köra Nysætervegen till Vestivegen men Nysætervegen slutade vid en gård så vi vände, men vi var snart på spåret igen.
Den här grinden var lätt att passera och naturligtvis stängde vi den efter oss.
En fin liten väg.
Vägen gick intill Folla.
Vägen fram till den här grinden var lite blöt, men det gick bra att köra förbi grinden.
Att det går en väg i kanten på åkern såg jag inte när jag var här den 11 juli 2018, men nu körde vi från andra hållet och då hittade jag den.
Sen fortsatte vi över Folla på bron som jag hittade den 11 juli 2018.
Vi körde vidare och kom till ett ställe som jag hade hittat på Google Earth. Jag var osäker på om det skulle finnas en väg överhuvudtaget, men det fanns det, så nu kan jag lägga ännu en väg till min stora samling med över 2000 vägar som inte finns på vanliga vägkartor.
Vägen går dock över en skjutbana, så den kanske inte alltid är öppen.
En härlig väg med grov makadam.
Snart framme vid Grimsbu Turistcenter som jag redan vid bokningen i höstas hade meddelat att vi kommer vid 17-tiden. Snacka om exakt, eller hur?
Vi checkade in i våra stugor.
Sen gick vi till restaurangen och käkade lite olika rätter till middag.
Dagens körning blev totalt 264 km på delvis ganska krävande vägar, så vi somnade ovaggade. 🙂
Klicka på pilen för att gå vidare till dag 7. 
