Tryck på pilen för att komma till indexsidan över Swedish gravel adventure 2021.
Lördag den 10 juli.
Jag vaknade redan klockan halv sju i Sonfjällsgården Hotell & Wärdshus och kollade den blöta väderprognosen i mobilen. På kartorna såg jag att vi befann oss mitt i det blötaste området, men det var bara att bita ihop och tänka på vad brorsan sa en gång; – Man får vara blöt men inte sur!
Sen blev det dessutom strömavbrott så jag hämtade Trangiaköket för att värma kaffevatten.
Värdinnan på Wärdshuset hade dukat upp en rejäl frukost.
Vi packade våra saker och gjorde oss klara för avfärd.
Från Sonfjällsgården är det faktiskt bara 2,4 km körning på asfalt, så vi var snabbt ute på grusvägarna igen.
Ett snabbstopp för att se att alla var med.
Inte nog med att det var spårigt utan vägarna blev riktigt vattensjuka och därmed riktigt svåra att köra på.
Här ser vägen bättre ut men skenet bedrar för de var otäckt mjuka.
Bada kanske för det är nog inte mycket blötare?
Vi stannade för att vänta in resten av gänget.
Efter att ha kört en lerig, sandig, spårig och hal väg kom vi till en liten vattenpassage.
Inte nog med att det är stenar i vattnet utan man ska upp på hala brädor också.
Lars som hade kört igenom vattnet efter mig gick tillbaka för att informera om vattenpassagen, men när han gick tillbaka höll han på att bli nedstänkt.
Men det kanske inte spelade nån roll för han kunde säkert inte bli blötare.
Vi stannade vid Noppikoski Värdshus för att äta lunch och tanka hojar. Vid lunchen beslutade vi även att köra på asfalterade vägar en bit eftersom det faktiskt var farligt att köra på de vattensjuka grusvägarna.
Efter lunchen körde vi som sagt vidare på asfalterade vägar en bit, men här stannade jag för att föreslå att vi skulle ta grusvägen förbi Dådran.
Jag visste att grusvägen bredvid Dådran är hårdare och dessutom regnade det mindre.
När vi kom till Gulf-macken i Enviken bjöd jag alla varsin på glass.
En cyklist förklarade hur bra och lätt hans cykel var.
När vi hade ätit upp glassarna snabbade vi oss iväg, för det började regna igen.
Vi skulle köra asfalterad väg var det sagt, men vi hade tur för de hade lagt på ett tjockt lager oljegrus på asfalten.
Vi passerade Vintjärn.
När vi kom tillbaka till Kungsfors Herrgård hade det slutat att regna.
Alla hojarna funkade hela resan.
Vid 19-tiden serverades middagen som smakade bra som vanligt.
Sen hade vi lite trevligt eftersnack
Tryck på pilen för att komma till dag 9.