Tryck på pilen för att komma till indexsidan över Till Topparna 2022.
Söndag den 4 september.
Teo väckte värdparet tidigt så att frukosten var klar när vi vaknade efter en lugn natt i B&B Parkgården.
Men vi träffade inte Teo för han var ute och spanade in några fåglar.
Det var en disig morgon, men det klarnade snart upp.
Vid halv 8 var frukostbuffén framdukad.
Strax efter 9-tiden var vi klara för avfärd.
Efter bara några hundra meter började de härligt sandiga vägarna.
Vi körde Siljansnäsvägen och när vi kom till Sundsnäs passade det bra med en liten paus för att ta några kort.
Fin utsikt över Siljan.
Jag hade planerat att vi skulle köra grusvägen runt halvön där Siljansnäs ligger, bara för att vi skulle få fina vyer över sjön Siljan.
Men vad jag missbedömde det hela. I hela 23 km körde vi ungefär 100 meter från sjön utan att se Siljan en enda gång genom den täta skogen. 🙁
Efter rundan bredvid sjön utan att se sjön körde in på en annan väg.
Men efter 4 km kom vi till en bom.
Frågan var nu om vi skulle vända och köra en omväg på 15 km eller ta oss förbi. Vi valde det senare.
Efter bara 500 meter kom vi till ytterligare en bom.
Den var det också lätt att passera.
När vi kom till Vådsjön tyckte jag att det var dags för förmiddagskaffe.
Efter kaffet gasade vi vidare.
Via bron tog vi oss över Gävundsjön.
Ytterligare en bom som är lite svår att passera eftersom det är en brant lutning på sidan.
Med lite hjälp gick det bra.
Bommen sitter säkert där för att de inte vill att tjuvar ska härja runt i bergskrossen och grustaget.
Vi gasade vidare.
Några stora stenar som alla utom Alf passerade utan missöden. (Mer om det senare)
Sen blev det en fin väg några hundra meter för att sluta i en brant stenig backe.
Alla samlade och redo att köra vidare.
En koll på sjön där det brukar vara betydligt mer vatten.
Sen råkade vi ut för flera väghinder.
Det verkar som att riksväg 66 ska få en ny sträckning förbi Ytternäs strax söder om Limedsforsen.
På andra sidan Västerdalälven är det läge att fixa lunch tänkte jag.
Det fanns inga bord men eftersom det är ett fint ställe fick det fick duga.
Real Turmat är perfekt. På påsen står det att man ska värma vatten till 70-100°C, som man sedan ska hälla i påsen med frystorkad mat och vänta ca 8 minuter. Det är nästan rätt, men om man väntar i 12-15 minuter blir det betydligt bättre.
Jag läste ytterligare ett tips som jag ska testa nästa gång. Bäst gör du turmaten om du först tillsätter vatten till nivåsträcket, rör om noga så all turmat är omgiven av det varma vattnet, tillsätter ytterligare vatten så att vattennivån passerar nivåsträcket ytterligare med 5 millimeter. Detta gör att ingen turmat blir för torr och du kan avnjuta maten god och med bästa sinnesstämning.
När vi käkade berättade Alf att hans bromspedal böjdes mot en stubbe då vi passerade några stora stenar
När Alf hade ätit klart skruvade han bort bromspedalen och försökte rikta den där vi var.
Men det behövdes ett skruvstäd så vi började fundera på var vi kunde hitta ett sådant. Då kom Pärra på att han kände Johan som bodde i närheten, så Alf lånade Patriks hoj, sen körde han och Pärra till Johan där han bankade till det så att det blev som nytt. Johan berättade även att han finns i SMC boken som ”hjälp vid akuta fel”
Medan de var borta kunde vi kolla in Västerdalälven och vyerna runtomkring.
Efter att bromspedalen var riktad var det “bara” att skruva dit den igen.
Mätta och belåtna med reparerad motorcykel gasade vi vidare.
Nu började vi se bergen i Norge.
Vi tog en liten paus i lingonskogen.
Susanne trivdes.
Vi körde vidare ….
Vi körde in på en mindre stig och eftersom den var markerad med orange måste det väl vara en KTM-väg?
Det var en cyklist i backen så jag stannade. Sen var det svårt att få fart uppför backen och dessutom verkade det vara en väg för mountainbikes så vi vände.
Vi stannade vid din-X i Rörbäcksnäs så att Alf kunde tanka sin Yamaha T7.
Sen fortsatte vi in i Norge.
Här kunde jag bekräfta att ännu en väg som jag hittade på Google earth satellitbild finns i verkligheten. Men asfalterad, då är det säkert en gammal riksväg?
Sen kom vi till en bom och nu var frågan om vi skulle köra en omväg på närmare 3 mil eller om vi skulle köra förbi.
Vi valde att köra förbi bommen och kom ut på en fin väg.
Men vägen blev allt mindre.
Här var det definitivt stopp. Helt omöjligt att passera den här bommen om man inte släpar motorcyklarna under.
Vi gick för att kolla läget och såg att de hade bytt några brädor på bron.
Det var fin utsikt från bron.
Vi gick vidare och kom till ännu en bro som var lite rutten.
Det var fin utsikt från den ruttna bron också.
Vi startade hojarna och körde vidare på en annan väg som jag såg i GPS’en.
Vi kom till Trysilelva camping.
Jag fick nycklarna till de 3 st. 4-bäddsstugorna som jag hade bokat och Pärra köpte godis.
Efter att vi hade duschat och bytt om tog vi en kort promenad in till Trysil.
Vi gick till China Restaurant där vi beställde mat och öl.
Maten var helt OK men det är lite dyrt att äta på restaurang i Norge. Biff med purjolök kostade 225 NOK och en öl för 125 NOK vilket med aktuell valutakurs blev 383,35 SEK.
Vi blev mätta och belåtna.
Vi gick tillbaka till våra stugor i Trysilelva camping, sen var det sova som gällde.
Tryck på pilen för att komma till dag 3.