Tryck på pilen för att gå tillbaka till indexsidan.
Lördag, jag hade ingen planerad uppgift, men var uppsatt som reserv så jag fick hoppa in och hjälpa till i en överbokad röd 4-timmars tur.
Det var 36 anmälda, så redan efter förarmötet delade vi in oss i 3 grupper. Snabb, lugn och lugnare.
Det startar många turer och det är lätt att deltagarna hamnar i fel grupp, så jag sa till de som skulle köra med mig att vi ses nere på banvallen. Där stannade jag och räknade in alla 8.
Sen gasade vi på den före detta banvallen som numera är en stalpig tvättbräda. Banvallen är numera så dålig att det var en som tappade topboxen och medan han satt fast den blev vi omkörda av den lugna gruppen.
Köra om en annan grupp är uteslutet, för då kommer deltagarna garanterat att hamna i fel grupp.
Så istället för att ligga bakom den andra gruppen tog vi en liten paus.
Vi körde vidare och efter en stund kunde vi passera de andra som hade tagit en paus.
En väg intill vattnet.
Fina vyer.
… och fina vägar 🙂
Sen tog vi en liten paus och då ….
…. körde de andra förbi.
Efter en stund gasade vi vidare.
En härligt nysladdad väg 🙂
En liten paus för att vänta in gänget.
Sen körde vi några kilometer på en ganska snabb gammal banvall som slutar med att vägen gör en skarp 90 grader sväng ut över en snorhal träbro. Jag som har kört där förut kan hålla farten uppe ända fram till kurvan, göra en hård inbromsning, kasta ut bakändan på hojen med bakbromsen för att sen köra rakt över bron. Men bara för att de bakom inte skulle svänga det minsta på den hala bron så stannade jag strax innan bron för att samla ihop gruppen och informera om faran. (Som bonus kunde de även ta några fina kort)
Jag tycker att man som turledare har ett viss ansvar att informera om faror. Men ibland får jag mothugg av de som tycker att alla är ansvariga för sin egen körning och ska köra efter egen förmåga. Visst är det så, men om jag är van vid en viss vägsträcka så kan jag ju “lura in” deltagare i en fara. Hur ska den bakom hinna se att jag snabbt slänger ut hojen på sladd, för att köra lugnt i 50 meter och sen sladd åt andra hållet och full gas igen? Risken är MYCKET stor att det då sker en olycka som på den här bron och det vill jag inte vara med om.
Så jag kommer att fortsätta att varna för faror eftersom jag anser att turledarna har ett visst ansvar! OK, ett “visst” ansvar betyder inte att turledarna kan ansvara för allting. Men jag tycker att man som turledare ska göra allt som man finner nödvändigt för att alla ska få ett ett så säkert äventyr som möjligt.
Efter den snorhala bron var det inte långt till den lilla vattenpassagen. Här gäller det att titta dit man ska och försöka gasa. Men det var hemskt löst i år.
När alla hade passerat vattnet så kom vi ut på ett väldigt sandigt parti 🙂
Efter en stund blev det återigen fastare vägar.
Strax söder om Fredriksberg svängde jag in på en markering för att avsluta den röda 4-timmarsrundan.
Efter att ha tankat hojen drog jag till skidbacken för att käka lunch.
Som synes var det mycket på gång där.
Lars – the Garmin-man 🙂
Petra fick växelspaken justerad av Touratechs serviceteam.
En blå 2-timmarstur var överbokad, så de behövde en till turledare och självklart ställde jag upp på det.
Lite information om 2.timmarsturen.
De här 2 tjejerna skulle inte med. De hade kört en massa andra turer och kände sig nöjda.
Förarmöte och upprop av deltagare och indelning i 3 grupper osv.
Innan avfärd berättade jag för alla att var vi skulle börja rutten, sen körde jag dit och stannade för att räkna in alla 12 motorcyklar.
På lördagen började alla vägar bli ganska mjuka, så bitvis var det nog lite tufft för den blå gruppen.
Jag passade även på att visa deltagarna hur det ser ut i en grusvägsfabrik 🙂
Vi körde vidare på de fina vägarna.
Dags för en till liten paus.
En raritet 🙂
Jag hittade en grillplats. Kan vara bra att notera för framtida behov.
Den här mannen berättade att han va en mycket aktiv motorcyklist 🙂
Några kilometer nordöst om Fredriksberg kom vi ut på asfalten, så då passade det bra att avsluta den blå turen.
Sen var det bara att köra till macken och tanka hojen, köra till stugan, duscha och byta om, för att gå upp till restaurangen och käka en avslutningsmiddag 🙂
Efter maten träffade jag några från Touratech som jag tackade för ett trevligt evenemang och berättade att de kan räkna med mig som turledare nästa år också 🙂
Tryck på pilen för att gå vidare till dag 7, hemfärden.