Till minne av Skorpan


2004 – 2006



Skorpan föddes våren 2004 och flyttade till mig, Lena och katten Smulan i slutet av juli samma år. Lena tyckte att han var söt, men jag tyckte till en början att han såg lite knepig ut med sina stora öron.


Trots sina stora öron så var i alla fall han nöjd och det var väl det viktigaste.



Skorpan tyckte att det var kul att reta Smulan, men oftast sov de tillsammans.

Skorpan var ett stort charmtroll och otroligt nyfiken. Han klättrade på bord och hyllor för att grundligt undersöka allt. Vi ställde undan ömtåliga saker i skåp, men dessa lärde han sig snart att öppna. Han la sig på rygg på golvet, tog tag med framtassarna och öppnade luckorna. Därefter öste han ut skåpinnehållet på golvet.


En annan kul sak är när han lekte i kontorsstolen och den lilla vita tygbiten som skyddar nackstödet ramlade ner på golvet. Han hoppade ner på golvet, greppade tygbiten i munnen, hoppade upp på sitsen och råkade kliva på tygbiten så att den ramlade ner igen. Efter att ha kämpat i 10 – 15 minuter, fick han tillslut dit tygbiten över nackstödet. Totalt utmattad efter detta somnade han hängandes över tygbiten på nackstödet. Vi stod där som två fågelholkar och undrade hur Skorpan kunde veta att tygbiten skulle vara på nackstödet?

I oktober 2004 flyttade vi till ett eget hus och jag monterade en kattlucka i altandörren. Kattluckan kan man spärra om man inte vill att katterna ska gå ut. Vi låste alltså luckan och åkte till jobbet, men när vi kom hem var luckan trasig och katterna var ute. Vi fattade inte vad som hade hänt. Jag fixade luckan, tog in katterna och spärrade återigen kattluckan. Sen kollade vi lite i ögonvrån vad som hände. Skorpan gick dit efter en stund greppade ramen med framtassarna och med baktassarna mot dörren slet han upp luckan inåt. Jag påpekade för personalen på Odal, (där vi hade köpt kattluckan) att det var en dålig konstruktion eftersom katten kunde bryta sig ut, men de trodde att jag skojade. Vi ställde därefter en tung plastback innanför luckan, men den knuffade han undan och bröt sen upp luckan. Hopplöst att stänga in Skorpan alltså, så hädanefter fick han gå in och ut som han ville.


Jag renoverade ett rum och när jag höll på med en dörr somnade Skorpan på den, så då var det var ju bara att göra något annat till han hade sovit klart …


En kompis, Nisse och jag började att dra ny el på vinden och då rusade naturligtvis Skorpan uppför stegen för att undersöka läget. En vecka senare skulle vi fortsätta arbetet på vinden och när Nisse kom så rusade Skorpan in i hallen, hoppade upp på hatthyllan och kollade upp mot takluckan.

Han visste alltså att Nisse skulle upp på vinden och då ville han naturligtvis följa med.

En dag skulle vi ta en tur med motorcyklarna. Jag ställde fram hojen och började plocka i lite saker i packväskan, gick in i huset för att hämta mer prylar och när jag kom ut igen fick jag se att Skorpan hade öst ut innehållet i väskan och låg där och vilade. Han ville säkert följa med….
Varje morgon när Lena borstade tänderna hoppade Skorpan upp på ryggen och låg där och kurrade ljudligt.

Ofta när vi kom hem från jobbet sprang han in i köket och gjorde en kullerbytta på mattan, sen ville han bli klappad på magen.

Till Påsken fixade vi påskris och fjädrar, vilket Skorpan tyckte var mycket intressant. Sen drog vi iväg och handlade, men när vi kom hem var alla fjädrar borta. Vi undrade naturligtvis var de hade tagit vägen, men när vi öppnade ytterdörren så fick vi syn på en prydlig hög med fjädrar. Han hade alltså lagt dem i en snygg hög innanför entrédörren, men eftersom kattluckan sitter i altandörren på baksidan, hade han sprungit runt hela huset med fjädrarna. Otroligt vilket jobb!


När vi höll vi på med grävjobb runt huset skulle Skorpan naturligtvis vara med. Han kunde sitta väldigt länge och fascinerat följa grävmaskinens arbete. Ett par gånger efter att grävmaskinisten och jag hade druckit kaffe såg vi att Skorpan låg och sov på sätet i grävmaskinen. Är det någon som har hört talas om en motorintresserad katt? Tyvärr vaknade han innan vi hann ta fram kameran.

Skorpan låg ofta vid datorn och kurrade ljudligt.

Skön ställning i fåtöljen 😉


Han hittade alltid nya spännande platser att sova på. Som här i enduroskyddet.


Tyvärr fick han inte leva länge. Den 18:e oktober 2006, kom Lena hem från jobbet och fick se Skorpan ligga på golvet oförmögen att resa sig upp. Första tanken var att han hade blivit påkörd, men veterinären ställde diagnosen kardiomyopati. En hjärtsjukdom som tyvärr tog Skorpans liv.

Vi saknar dig älskade Skorpan och hoppas att du har det bra i katthimlen.


Alltid när jag hör den här låten så tänker jag på Skorpan.

2 Comments:

  1. jonas rosberg

    Vilken fantastisk katt! Tråkigt du inte fick ha honom längre.

  2. Glenn Sjöbom

    Fantasktiskt fint skrivet om en fantastisk katt, hoppas Skorpan har det bra där han är <3

    Glenn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × fyra =