Vägbom!

Detta hände på vår resa 2009.

Vi hade mycket trevligt, men tyvärr fick vårt äventyr ett abrupt slut.

Efter en högerkurva så tog det helt plötsligt tvärstopp. Men var är bommen?

Den osynliga bommen följde med motorcykeln.

En grå bom över den grå grusvägen syntes väldigt dåligt. Tittar man dessutom långt fram över buskarna så var den så gott som omöjlig att se direkt efter högerkurvan. Försök att läsa texten på bilden – texten som har ungefär samma färg som bommen, så förstår ni hur svår den var att upptäcka i tid.

Edit: Tittar man på skuggan vid bommen så är det mycket möjligt att den till och med var skuggad vid olyckstillfället.

En mörbultad och blåslagen chaufför som hade ont överallt. Efter en stund klagade han på domningar i benet och då befarade jag inre blödningar. Men att kontakta SOS-alarm via telefonen funkade inte eftersom det inte gick att få kontakt med något mobilnät. Jag kollade kartan och såg att det fanns några hus 5 km. längre fram, så jag var tyvärr tvungen att lämna den skadade polaren för att hämta hjälp.

Jag fick hjälp att larma, SOS-alarm fick GPS-koordinaterna och sen tog det inte många minuter innan hjälpen anlände.

Skapligt att kunna landa mellan träden. Piloten öppnade t.o.m. dörren för att se hur nära dikeskanten han kunde landa.

Lite dropp och smärtstillande gjorde susen.

Sen bar det av till Lillehammers sjukhus där det konstaterades att han hade hjärnskakning och att “endast” några revben var brutna. Men som sagt, de brutna revbenen hade lika gärna kunnat peta hål på något viktigt organ.


Något att tänka på:
Att köra ensam ska man aldrig göra, för om olyckan är framme kan det gå lång tid innan man blir upptäckt, så alltså bör man vara minst två. Men frågan är om man inte ska vara minst tre, så att en person kan stanna vid den skadade medan den andre hämtar hjälp.

Comments are closed