Om Hojresor.

Det hela började vintern 2004-2005 då jag köpte min första GPS, en Garmin GPSMAP 60CS. På den tiden var det sällsynt med GPS’er och dyra var de också. Jag vill minnas att jag betalade 8000 kronor för en privat eller pirat-importerad Garmin 60CS med ett väldigt litet minne, så det gick inte ens att ha hela Sveriges kartor i den på en gång. Därför fick jag ta med en liten laptop dator när vi körde till Nordkap sommaren 2006.

Med den nya GPS’en och Mapsource i datorn satte jag igång att planera en resa för mig, min sambo, brorsan och några bekanta till sommaren 2005. Sedan dess har det blivit många sådana resor vilka jag brukar kalla MC-äventyr i resereportagen här på webbsidan. Det blir ju lite av ett äventyr för jag brukar passa på att rekognosera på okända vägar, alltså vägar som jag tror är vägar efter att ha sett bilder på Google Earth mm. Ibland har jag tur och kan dokumentera en ny sträcka men det händer även att den tänkta vägen inte finns i verkligheten.

När vi kör på våra MC-äventyr brukar vi fixa maten gemensamt i medhavda Trangiakök och boendet blir oftast i tält eller campingstugor. Läs mer om det här.

Vi har lärt oss under åren att det är väldigt opraktiskt att äta på en restaurang, för då ska man först rensa motorcyklarna på allt stöldbegärligt, låsa dem ordentligt, gå in i restaurangen och ockupera minst ett extra bord där vi lägger hjälmar, kläder, kameror och GPS’er. Efter att ha ätit och betalat (den oftast dyra maten) är det dags att gå ut till motorcyklarna och klä på sig, montera GPS’er, tankväskor och dylikt. Ett restaurangbesök brukar totalt ta cirka 2 timmar i anspråk.

Då är det bättre att köra in på matvaruaffärens parkeringsplats, lägga kläder, hjälmar över motorcyklarna, några personer går in och handlar, samtidigt som polarna håller koll på hojar och prylar. Sen åker man vidare några mil tills man hittar en fin rastplats nära vattnet. Ja, det bör helst finnas vatten, eftersom man måste diska och just diskningen är väl den enda nackdelen i så fall.

Boendet på campingar är också att föredra, då man kan ha hojen stående väldigt nära själva sovplatsen. Då slipper man lasta av och bära in alla packväskor och dylikt.

Den första maj 2007 startade jag den första tisdagsrundan på grus och tanken med det är att vi ska köra en kvällstur på grusvägar, alltså inte i diken eller kraftledningsgator. Ibland kan det dock vara svårt att hålla sig till originalidén eftersom vi som har kört länge blir allt säkrare och då är det naturligt att vi vill köra dels fortare, men även på allt mindre vägar som ger mera utmaning. Men det är i alla fall en otroligt bra körträning och vid kaffepausen brukar vi ofta diskutera vilken kör- och bromsteknik som är den bästa. Men trots att jag har arrangerat detta i så många år ska ni inte tro att det är samma rutter hela tiden för det är inte en enda av rutterna som är exakt lika som den andre. 🙂

Jag hittade ett par foton från premiärturen på tisdagsrundan den 1 maj 2007.

Det var inte så mycket orange på den tiden.

En bild från tisdagsrundan den 4 oktober 2011.

2007 var det även premiär för Ockelbo gravel rally, där själva boendet till en början arrangerades av Bosse “AT-gubben” och jag planerade rutterna samt var turledare för hela gänget. Men till den sjunde träffen år 2013 fick jag äran att ta över hela arrangemanget. Lite mer jobb med bokningar osv. men det fungerade bra.

I december 2015 blev klart med den lagstadgade resegarantin hos Kammarkollegiet så till sommaren 2016 kunde jag presentera resorna offentligt. Den första resan var 100 mil grus, som blev fullbokad på bara 6 timmar tätt följd av Norwegian gravel adventure 2016.

Sen har det rullat på år efter år med många olika resor främst på grusvägar. Förutom egna resor har jag blivit anlitad som turledare vid några andra evenemang samt att jag har varit turledare vid Adventure Days i skogarna runt Säfsen 5 gånger.

Men jag har faktiskt arrangerat 2 resor på asfalt som jag döpte till OnTop eftersom vi körde på fina små fjällvägar i Norge. Men om man ska köra på mindre asfalterade vägar är det svårt att helt undvika grus, så även på asfaltresorna blev det lite grusvägar som bl.a. Aursjøvägen vilket var väldigt uppskattat av deltagarna.


Sedan jag köpte min första GPS vintern 2004-2005 har jag sparat samtliga loggar på allt jag har kört med motorcyklar och det är verkligen inte lite. Så när jag nu planerar resor kan jag använda mitt förråd av närmare 1000 korta spår av vägar som inte finns på några kartor samt cirka 3500 waypoints till intressanta platser.

Jag brukar planera att man ska kunna köra resorna med vanliga äventyrshojar med grova däck. Planen är alltså att vi ska hålla oss på mindre vägar och kanske några större stigar, för vi kan ju inte släpa ut tunga fullastade motorcyklar i bottenlösa surhål.

Det blev en lång historia men nu vet du även att det ligger mycket jobb bakom resorna. Förutom förarbetet som brukar ta ungefär lika lång tid som att köra själva resan så tar efterarbetet med att göra resereportaget ungefär lika lång tid som att köra resan. Så om jag kunde få betalt för alla timmar skulle resorna kosta ungefär det dubbla.

Om du undrar vad det är för resor och evenemang på gång kan du klicka >här<

Kommentera via Facebook

Comments are closed.