Norwegian gravel adventure 2017 – dag 3


Tryck på pilen om du vill till indexsidan för Norwegian gravel adventure 2017.


En tidig och kylig morgon vid Gjelten Bru camping.

Äggen kokta och frukosten framdukad.

Tätning av kylaren med kemisk metall funkade inte så jag ringde och rådfrågade Kalevi hur vi skulle göra.

Häll i Ingefära, sa Kalevi och det funkade. Läckte inte en droppe efter det 🙂

Framåt halv tio var vi startklara.

Krångel med kortautomaten till bomvägen.

Ett bildbevis på att kortet användes.

En karta över området.

Får i massor – överallt.

Vägen slingrar sig långt bort över fjället.

Bosse kollar läget.

Lite rekning inför framtida resor gjorde jag också.


I såna här steniga uppförsbackar vill man helst bestämma farten själv, men det är ofta fåren som bestämmer.


Uppe från ett svårt parti med steniga backar och lösa får.



Längsta raksträckan?

Fina vägar.



Det finns även grindar som måste öppnas och stängas.




En stabil bro.



Vi fortsatte ….

Ännu en bomavgift till nästa fjäll.

Här är det bättre eller snabbare vägar.



Gänget är med 🙂


Långt där borta på ett annat fjäll syns tornet som vi ska upp till om några timmar.

Men först ner i dalen ….


Här körde vi hela 425 meter på E6:an 🙂

Vi stannade för att käka lunch vid Toftemo Turiststasjon.

Till lunch beställde jag nån slags stora köttbullar, som smakade bra 🙂

Sen var vi tvungna att köra 24 kilometer asfaltväg, dock en mindre.


Men vi var snart på väg upp på nästa fjäll.



Jag blev omkörd av nån på en Englandsregistrerad hoj som dammade genom en klunga får i 80 – 90 km/tim. Han hade säkert aldrig kört omkull pga får, men han gör det säkert en dag.


Vågåmo, där vi ska övernatta, syns där nere i dalen.

Men först ska vi upp på Blåhø.


De tror alltså att stenen ska ta slut?

Tornet i sikte 🙂

På toppen av Blåhø, (1617 möh) är det panoramautsikt till JotunheimenReinheimenRondane och Dovrefjell, samt samhällena DovreLesjaSel og Vågå.


Undrar varför det är förbjudet att ta med sten? Den kan väl aldrig ta slut?

Efter en stund körde vi neråt.



Här hände det en farlig grej. Bommen var öppen när jag körde, men den slog igen snabbt precis framför Eddie som bromsade omkull sig. Totalt livsfarligt, men som tur var skadade han sig inte.

Kameraövervakat? Jag ger mig fan på att de sitter i kontrollrummet och asgarvar när de slår ner bommen mitt framför intet ont anande motorcyklister. 5 poäng till den som fäller en motorcyklist, eller?

Efter alla fjällvägar var det skönt ta en dusch, käka kvällsmat och vila lite på Smedsmo camping.


Tryck på pilen för att gå vidare till dag 4.


Kommentera via Facebook

Comments are closed.