Tryck på pilen för att komma till indexsidan över 100 mil grus 2020.
Söndag den 28 juni.
I år var det premiär för frukost som serverades av Värnäs camping, vilket var helt perfekt och vi saknade ingenting 🙂
När vi hade ätit frukost kom grannen Milton och hälsade på.
Sen packade vi ner våra saker, städade stugorna och bytte om.
Från Värnäs camping behöver man bara köra över riksväg 62 för att komma till gruset och 6 – 7 meter asfalt står de flesta ut med 🙂
Den här vägen hittade jag på Google Earth satellitbilder.
Jag var osäker på om det skulle finnas en bro, men det gjorde det 🙂
En kort paus för att kolla in vattenöverfarten.
Inte mycket vatten i dag.
Undrar om bron eller överfarten är byggd av Sebastian?
Dokumentation är viktigt tycker jag 🙂
Dags att dra vidare.
Mera vatten så det blev dags för avkylning.
Stackars sweepern Peter som fick tugga damm hela resan.
Vi körde vidare ….
Ett snabbstopp i Sågen.
Vi kunde inte bara köra förbi Lindesnäs Herrgård när de har Västerdalarnas största glassbar.
De har 34 olika smaker. I glassbaren finns även laktos- gluten- och äggfri glass.
Glassen smakade bra i värmen 🙂
Efter en stund körde vi vidare. Intill Herrgården finns det ett litet Dalhalla i miniatyr.
Vi stannade vid Rossa camping i Grangärde för att äta lunch.
Det ligger fint vid sjön Björken.
Stället är lite nergånget och skulle behöva rustas upp men maten var ganska OK.
Efter lunchen fortsatte vi resan, men det blev något strul i ett vägskäl där vi tappade bort halva gänget, så några missade den här fina vägen.
Efter lite telefonkontakt och närmare 20 minuters väntan var vi en samlad grupp igen så vi fortsatte.
Fina vägar.
Peter körde sist och tog några bilder.
Vid hästar är det bäst att ta det väldigt lugnt. Även om de står i en inhägnad hage kan de bli så rädda att de springer rakt igenom ett staket.
Vi stannade vid dammen i Grängshammar för att kyla av oss lite.
Som ni ser så var vi bara 5 personer för så här sista dagen brukar en efter en droppa av hemåt.
Vi körde vidare ….
Ett gammalt flygfält sydöst om Borlänge.
Vi fortsatte på de fina vägarna.
Tillslut blev det bara Stefan och jag så då passade det bra att kolla om det gick att köra på Pråmleden.
Någon hade faktiskt klippt gräset på Pråmleden.
Det är en gammal banvall vilket syns på den stabila bron.
Ett fint fikaställe.
Som sagt, en mycket stabil bro 🙂
Vi körde vidare ….
Efter att vi hade passerat Stjärnsund stannade vi.
Nu skulle vi åt olika håll så här skildes våra vägar.
Hemma igen såg jag att bakdäcket, Pirelli Scorpion MX extra X hade klarat den här resan mycket bra.
När jag kom in så hälsade Ragge mig välkommen hem.
Det var allt för den här gången så nu är det bara att planera 100 mil grus 2021 🙂