Tryck här för att komma till indexsidan över 70 mil grus 2021.
Söndagen den 9 maj vaknade vi till en lite gråmulen morgon.
Vi packade våra saker och sen lämnade vi Fredriksbergs vandrarhem.
Jag hade planerat att vi skulle börja med att köra på banvallen nedanför skidbacken i Säfsen.
Men snön och isen hade inte tinat bort än så vi vände.
Det blev några kilometer kurvig och knölig asfaltväg istället.
Men nu var banvallen i sikte 🙂
Bitvis var det ganska blött.
En kort paus vid Vattentaget där jag läste följande på en skylt:
“Här fylldes det inte bara vatten i lokets ångpanna. Här fanns också intill huset en vidbyggd kolbod som såg till att eldaren kunde fylla på förrådet i lokets bakre del. Vatten och kol var dåtidens drivmedel, så detta var en mycket viktig byggnad för järnvägstrafiken.”
Vi körde vidare på banvallen.
En till liten kort paus tills sweepern kom och gjorde klartecken att fortsätta.
Det fanns alla varianter av underlag på banvallen. Stenigt, spårigt, blött, sand eller gräs.
En koll av utsikten från bron.
Min favoritskylt 🙂
Tyvärr kom vi inte förbi trädet så vi fick köra över en annan bro, men det blev bara några hundra meter omväg.
På banvallen igen 🙂
Banvallen tog slut men vi fortsatte på stabila broar och andra fina vägar.
Ännu en liten paus.
Här såg jag faktisk en bom som kan vara stängd nån dag, så nu är den markera som Bom 239.
Härliga vägar …..
… och stabila broar 🙂
Här kunde jag ha tagit en panoramabild för de två hör ihop.
Den här berg- och dalbane liknande vägen var mycket uppskattad.
Som ni ser tar jag en hel del kort när jag kör.
Här fick vi vänta en stund för de skulle flytta korna, men så är livet på landet.
När vi kom till Stora Snöån var vägen avstängd för de höll på att renovera bron. Men istället för att köra en omväg på 22 km. asfalt smet vi in på den här vägen istället.
När vi skulle ut från det privata området fick vi passera en bom.
Men när vi hade kört 3,5 km. på en grusväg fanns det en till bom.
Det var flera som hade passerat den så det var bara att följa stigen.
En lättpasserad bom.
Vi fortsatte.
Eftersom vi hade kört 102 km. och hade 134 km. kvar till Kungsfors hade jag planerat att de med mindre tankar, typ KTM 690, skulle tanka.
I Smedjebacken käkade vi lunch på Sibylla och en pizzeria som fanns intill.
Även här hade någon släpat dit stora stenar för att försvåra passeringen bredvid bommen.
Men vi tog oss förbi.
Vid nästa bom fick vi flytta en sten lite.
Men det var för trångt att svänga runt så vi fick backa in hojarna för att sedan köra rakt fram.
Om någon undrar var vi körde 🙂
För att passera den här bommen fick vi röja lite i skogen.
Här ser det ut som att vägen tar slut, men det gör den inte.
Vägen eller snarare stigen gör över en bro med snorhala plankor.
Alla kom över utan fadäser.
Vi stannade för att kolla läget vid Kvarnbron.
Sen fortsatte vi på de fina vägarna.
Fina vyer.
Här stannade jag för de höll på att ta in några hästar som såg nervösa ut.
Tur att vi var behöriga.
Det blev inte många kort tagna den sista biten eftersom det regnade.
När vi kom tillbaka till Kungsfors Herrgård fick vi höra och se att det hade varit inbrott i en av bilarna. En sidoruta var krossad i den svarta pickupen och en väska var stulen. I väskan fanns även nycklarna till släpvagnslåset så det behövdes en vinkelslip för att kapa bort det. Jag erbjöd mig att köra hem och komma tillbaka med firmabilen inom nån timma. Men när jag kom hem ringde jag och fick höra att de hade fått låna en kapmaskin av någon i Järbo, så det löste sig med hemresan i alla fall.
Det var en tråkig avslutning på en annars mycket trevlig resa och jag tackar alla deltagare för trevligt sällskap.