Tryck här för att komma till indexsidan till MC äventyret 2009.
Tisdagen den 18 augusti.
Vi vaknade till en solig dag efter en lugn natt i Skåbu hyttegrend.
Jag gick ner till sjön Olstappen för att kolla läget.
Vi körde vidare över Jotunheimen.
Det växer inte så många träd 1204 meter över havet.
Men kor finns det lite överallt.
Härliga vägar.
Törstig blir man.
– Men kolla där är det snö på topparna, sa jag till Lena.
Vi fortsatte.
Vi kom till en betalstation för de som kör Jotunheimvegen, men för motorcyklar var det gratis.
I Beitostølen gick jag in i en affär för att handla något till lunch. Lena tyckte att det blev dåligt med grönsaker på den här resan, så jag hittade verkligen rätt.
Sen körde vi vidare en bit.
Efter en stund hittade vi ett fint ställe att äta lunch.
Jag hade plockat ihop lunchen från salladsbuffén i affären, men ägg kokade vi på plats.
Efter lunchen gasade vi vidare ……
Vi fortsatte den gamla vägen över Slettefjell.
Härliga vägar.
Vi körde ner mot Øvre Årdal.
Ofredalstunnelen som är en av världens brantaste med en lutning på 15,5% hade jag med i planen. Anledningen till att den är så brant är att man sprängde första delen av tunneln med för liten lutning och fick “ta igen” det i andra halvan av tunneln.
Jag gick in en liten bit för att kolla läget.
Det är mörkt och blött så jag till Lena.
När vi sen kom till det branta partiet i tunneln kände jag att det slirade ibland, så jag saktade in och tänkte vända.
– Kör, hörde jag att Lena skrek därbakom, så det var bara att gasa. 🙂
När vi kom ur tunneln var det fin utsikt.
Vi körde ända ner till den gamla hamnen i Ofredal.
Vägen var bitvis väldigt spårig men det var bara att gasa uppför.
Strax in i den mörka och fuktiga tunneln igen.
Vi stannade vid Lærdal Ferie & Fritidspark där vi hyrde en stuga.
Vi lagade nån enkel mat men det smakade bra.
Sen var det bara att sova en stund.
Tryck på pilen för att komma till dag 5.