När vi kör resan 67 mil grus kommer vi att köra på många okända vägar som jag har hittat med hjälp av Google Earth. Men om de är körbara har jag ingen aning om, så därför körde jag en runda idag.
Jag körde småvägar söderut för att komma till den planerade rutten för fredagen i 67 mil grus.
Jag upptäckte en bom som blockerar vägen i min planerade rutt, så jag kollade om den är möjlig att passera.
Det går att köra i diket bredvid bommen, men det behövs troligen inte för den var olåst. Så nu är den markerad som waypoint Bom 389 i min samling.
Visst är det härligt med makadam?
Jag hade tänkt att vi skulle köra stigen till Kungshögstornet men det gör vi inte eftersom det är ett naturreservat.
Den här bommen kände jag till tidigare och den waypointen heter Bom 268 i min samling.
Härliga vägar.
En fin liten damm.
När jag körde förbi den här vägskadan kom jag på att den nationella potthålsveckan pågår just nu. Det är Riksförbundet M Sverige som uppmanar samtliga trafikanter att anmäla potthålen längs vägarna till myndigheterna, så att fler vägskador kan åtgärdas.
Den här lilla vägen som jag har sett på Google Earth Street View, var en av anledningarna till att jag körde dagens rekognosering.
Jag körde in på vägen.
Men efter 500 meter blockerades vägen av ett stort träd, som var lite för tjockt för att kunna använda sågkedjan.
Men det gick bra att köra på sidan om.
Men tyvärr går det inte att köra den här vägen för den var sönderkörd av skogsmaskiner.
Jag körde till Hovnäs för att ta färjan över Dalälven.
Skepparen körde bort från Dalarnas län.
Fina vyer över Dalälven.
Snart i Västmanlands län.
Nu kom jag in på en väg som inte finns på vanliga kartor.
Ännu en bom som fick namnet Bom 390 i min samling med waypoints.
Här är det fint.
Gränsfall att vägen blev översvämmad.
Fin utsikt från bron.
Det dammade lite när jag körde genom grustaget.
En väg utan statligt bidrag.
Ytterligare en bom, men den är lätt att passera.
Efter bommen kom jag ut på ytterligare en väg som inte finns på vanliga kartor.
Fina vyer över sjön Bäsingen.
Nu tyckte jag att det räckte med rekognosering, så jag körde norrut på en härligt spårig väg.
Jag passade på att kolla ytterligare en mindre skogsväg.
Djupt vatten? Äsch … ingen minns en fegis tänkte jag och körde vidare.
Ett av vindkraftverken på Skallberget/Utterberget i sikte.
Jag letade efter ytterligare en väg som vi kan köra vid en tisdagsrunda.
Här har bävrar varit i farten.
Vägen såg körbar ut, men det var ett 75 cm. djupt dike rakt över vägen och eftersom jag var ensam vågade jag inte chansa.
Men om vi är flera kan vi säkert köra den här vägen.
Den här vägen körde vi senast i onsdags.
Här slingrar sig vägen bredvid Ältebosjön.
När jag kom hem efter dagens rekognosering laddade jag in GPS-loggen i datorn och såg att det blir en hel del ändringar bara för att en väg var sönderkörd av skogsmaskiner. Men tur ändå att jag kollade idag, för det blir lite jobbigt om alla måste vända.
Jag har redan gjort 15 versioner av rutter mellan Forsbacka och Rankhyttan, men nu är det bara att sätta igång med version 16. 🙂
Edit: 20240505
Om du är sugen på att hänga med i resan 67 mil grus så finns det just nu en ledig plats.