Stefan ville ut och köra med 690’in på så mycket grusvägar som möjligt, så han frågade mig om jag hade några ställen som måste kollas.
-Visst har jag det, sa jag och kollade in Garmins GPS-program Mapsource i datorn. I mappen “Waypoints & vägar som inte finns på kartan” hade jag närmare 400 waypoints med ? som symbol. Sen satte jag igång och planerade en runda för att kolla in 12 ställen, men den blev över 30 mil, så jag skippade ett par ställen och då blev rundan “bara” 27 mil.
Jag kollade även väderprognosen som såg lovande ut efter en dag med ihållande regn.
Vi bestämde oss för att träffas vid 8-tiden på lördagen för att köra rekognoseringen.
Vi drog iväg norrut på grusvägarna.
Vi började med att köra till en mindre bro för att kolla om jag kunde använda den för att hitta på nån ny rutt till en tisdagsrunda.
Vi bedömde att bron håller för tyngden av en motorcykel + förare. Men den var otroligt hal, så det blir nog inte av att köra den “vägen”.
I anslutning till bron finns det en stig som vi beslöt oss för att kolla. Den är körbar, men efter en bit blev vi hindrade av några träd över stigen, så vi vände.
Vi fortsatte på en annan väg och efter 2 km. kom vi till en bom som var ganska lätt att passera.
Vägen blev spårig men helt klart körbar, så tack vare 306 meter nyupptäckt väg kan jag lägga till en sträcka på 3 km som vi aldrig har kört förut.
Här stannade vi för att jag ville visa Stefan var det är otroligt halt trots att det inte syns.
Vi fortsatte norrut på de fina vägarna.
Detta är en vägarna som jag har sett på Google Earth satellitfoto och det visade sig att den 1,8 km långa sträckan finns i verkligheten. !,8 km låter inte mycket men tack vare det kan jag göra en ny sträckning på 12 km.
En koll på sjön Hyn.
Vi fortsatte och då såg jag att de hade rustat upp fikaplatsen nedanför Himmelsberget.
Fin utsikt över sjön Svarten.
Sen körde vi den bitvis branta och steniga stigen upp till Himmelsberget.
De har byggt en liten byggnad där vi drack kaffe och åt våra medhavda mackor.
Det var många år sedan jag var upp i tornet men nu var det dags igen.
Jag klättrade upp för där är det ännu bättre utsikt.
Stefan väntade där nere.
Jag gick inte ut på platån på toppen för den är lite rutten.
Jag hejade på fotografen.
Sen var det bara att gå ner igen.
Dags att köra vidare.
Det syns inte på bilden hur brant backe det är.
Vi gasade vidare.
Den här bron håller inte för bilar.
Oj, ett tjockt lager makadam! Jag berättade för Stefan att vi hade sett några motorcyklister som stod och funderade där ett vägarbete började strax norr om Stalon. Senare såg vi att de vände, trots att de körde på on-off-road motorcyklar.
Vägen över sjön Hämmen är fin.
Sen ville jag kolla om de hade fixat bron som vi upptäckte var rasad då vi körde 80 mil grus 2021. Bron var inte reparerad, men nu såg det ut som att den kommer att bli riktigt stabil med grova stålbalkar.
Vi kollade utsikten över sjön Stora Glittern.
En ny kort väg på 1 km hittad vilket innebär att jag kan göra en ny sträckning på 6 km.
För att komma till nästa okända väg körde vi upp över Fredagsberget.
Yrkesskadad som jag är såg jag att de har problem med satellitsignalen till parabolen, men det kan jag fixa.
En härlig väg nerför Fredagsberget också.
Den här korta vägen innebär att jag kan göra en ny sträckning på strax över en mil.
Det började bli dags för en liten paus så jag undrade om stället vid Kölsjön kunde vara lämpligt.
Vi körde på en stig ut till udden.
Det var ett fint ställe så här drack vi mera kaffe.
Vi körde vidare.
Vi stannade vid sjön Fansen för att kolla läget.
Vi fortsatte till vindkraftparken Tönsen där jag kunde bekräfta ytterligare 4 km vägar, vilket innebär att jag kan fixa nya sträckningar på många mil.
En del bommar finns det men de flesta är det lätt att passera.
Jag hittade en perfekt väg för de som inte vill köra på makadam.
Härliga vägar.
Här var det lite blött men det gick att köra.
Tydligen har de grävt ner kablar under den gamla vägen, men det gick att köra.
Vi körde upp på en kulle för att kolla utsikten över vindkraftparken Tönsen.
När vi höll på med rekognoseringen såg jag ännu fler ställen som i sin tur kräver ännu mer rekognosering. Ett evighetsjobb med andra ord. 🙂
Vi fortsatte söderut.
Andersers bilväg är fin.
Vi körde förbi Kvarndammen.
Sen körde vi en halvt bortspolad bakväg i riktning Rönnåsen.
Den här steniga backen var ingenting nu efter att vi hade kört upp till Himmelsberget.
Uppe vid Rönnåsstugan stannade vi för att äta glass, dricka kaffe och kolla på utsikten.
Efter fikat vid Rönnåsstugan fortsatte vi mot Järbo.
Detta var en intressant dag då jag fick bekräftat att många vägar finns i verkligheten samt att vi hittade ännu fler vägar vilket i sin tur innebär att det behövs ytterligare rekognosering.