Klockan åtta på nationaldagens morgon samlades vi som ville köra SMC’s hemliga resa på grusvägar. Rutten och målet var hemligt, det enda deltagarna visste var att vi skulle köra 20 – 25 mil norrut.
Vi inledde med en kort asfaltsträcka, norrut på Högbovägen ända till Wallströms Trävaru, där vi vek av in på den grusiga Säverängsvägen.
Den korta asfaltsträckan var en pina, men snart blev det finare vägar.
Inga vajervägar här inte.
En gammal bro nära Bergvik.
Snart fortsatte vi resan norrut.
Ett snabbstopp för tankning vid Borka-macken utanför Enånger.
Medan de andra tankade kollade jag rutten.
En snabb kaffepaus i det gröna.
Bengt trodde att vi skulle köra fast, så han var snäll och tog med en spade.
Som sagt, stigar förekom också.
22 mil senare kom vi fram till det hemliga målet, Gränsfors bruk.
Vi som körde genvägar kom naturligtvis dit först, så vi kunde parkera i skuggan.
Det dök upp allt fler hojar ….
En fin blå hoj i vimlet 
Efter några timmar var det dags för oss att dra tillbaka söderut.
Vi körde upp till Avholmsberget, där vi kollade utsikten och käkade en rejäl middag.
Någon sa att det var dålig mat, men det var det inte. Kan verkligen rekommenderas.
Ready to go!
Ännu ett tankstopp. I mackdödens Sverige är det allt svårare att hitta en mack, men tillslut hittade vi en i Västansjö.
Ut på de fina vägarna igen.
Vi hittade även fina asfaltvägar.
Davve fick punka, men vi är ju välutrustade, så det fixade vi i skogen.
51 friska mil på småvägar, grusvägar och stigar var en kul resa. Det måste vi göra om.
Men den aktiva körningen på småvägar, grusvägar och stigar tog på krafterna, så när jag väl kom i säng somnade jag direkt.
Förutom körningen så hände följande:
Ett MC-batteri tvärdog, så sen var det start i backe, eller springstart som gällde.
En brusten kopplingswire, då gav han upp och körde asfaltvägar hem.
Ett gashandtag som släppte från själva gasrullen. Vi demonterade själva gummihandtaget och körde vidare.
En framhjulspunktering, som vi reparerade i skogen.