På SMC’s årsmöte den 20 februari fick jag preliminärt veta vad som planerades att bli målet vid årets hemliga nationaldagstur. Så redan den 1 mars skapade jag version 1 med rutter och spår.
Senare fick jag bekräftat var det skulle bli så jag kunde fortsätta att planera och den 21 maj skrev jag en inbjudan till SMC’s hemliga nationaldagstur 2022.
Det är alltid lite osäkert med vädret men enligt prognosen på nationaldagens morgon skulle det bli en fin dag.
Tidigt på morgonen monterade jag GPS’en som var laddad med version 5 av årets hemliga tur. Sen rullade jag fram hojen till den 11:e gången som jag planerar och guidar en nationaldagstur på grusvägar.
En flagga är ett måste på själva nationaldagen.
7 man tyckte att det lät intressant med en hemlig nationaldagstur så de klev upp tidigt för att vara startklara redan klockan 08:00.
Vi gasade norrut på småvägar.
Vi passerade även några stabila broar.
När vi hade kört närmare en timma tyckte jag att det var dags för en liten paus.
Vi passade på att dricka kaffe.
Sen fortsatte vi norrut.
Ännu en stabil bro.
Vi fortsatte på den grymt fina vägen över sjön.
Det blev några kilometer asfalt och eftersom vi skulle svänga av lite längre fram fick vi köra sakta bakom husbilen.
Men snart var vi ute på gruset igen. 🙂
Vi hann faktiskt med att kolla på några fina ställen också.
Härligt tjock makadam och därefter tjock lös sand. 🙂
Vi stannade i Voxna så att de med små tankar kunde fylla på bränsle.
Men tyvärr var affären stängd.
Vi fortsatte.
Ibland tar jag kort över axeln vilket han bakom upptäckte.
Härliga vägar.
Här ser det ut som att det är stopp, men det går att köra runt stenarna.
Vi började närma oss det hemliga målet.
Det hemliga målet Fågelsjö gammelgård i sikte. 
Trots att vi hade kört 21 mil från Järbo kom vi först till det hemliga målet. Beror det på att vi körde närmaste vägen över stock och sten?
Fågelsjö gammelgård ligger fint vid vattnet.
Vi kollade omgivningen lite.
Eftersom vi kom först slapp vi stå i kö.
SMC bjöd alla medlemmar på en varsin baguette, en nybakad bulle samt kaffe eller annat drickbart.
Det smakade bra med fika.
De som inte var medlemmar i SMC kunde köpa en baguette, nybakad bulle samt kaffe eller annat drickbart i cafét för 75 kronor, vilket leder in på frågan hur man inte kan vara medlem? Jag menar att med alla rabatter man får så är nettokostnaden för medlemskapet faktiskt helt gratis. Du som ännu inte är medlem kan ansöka om det här.
Det rullade in allt fler motorcyklar och enligt uppgift blev det totalt 168 motorcyklister.
En bilist parkerade visst lite fel.
De hade guidade visningar på Fågelsjö gammelgård, men det får bli en annan gång, för vid 13:30 tiden var vi tvungna att dra vidare.
Vi körde den steniga stigen upp till Pilkalampinoppi som är 644 meter över havet.
Fina vyer från berget.
Otroligt fint inomhus. Helt utan att vandaler har klottrat och haft sönder saker.
Nerför backen gick det att stanna där det inte var så löst, men i de svåra partierna blev det inga kort tagna.
Det verkar som att tåget är försenat.
Vi stannade för att tanka i Noppikoski, där jag även hade planerat att vi skulle äta något, men det var stängt.
Vi fortsatte på de fina vägarna.
Några deltagare hade åkt hemåt, men de som var kvar fastnade på bild.
Bara att gasa vidare.
Men här var det stopp för den gamla järnvägsbron var borta.
Så det var bara att hitta på en annan väg.
Upp genom en vindkraftpark tyckte jag var lämpligt.
En snabbkoll på den fina utsikten innan vi körde nerför den steniga lilla stigen.
Vi körde den fina grusvägen förbi Dådran.
Sen känner jag till en genväg till Svärdsjö.
Bitvis ganska tuff körning, men som vanligt blir det inga kort tagna där det är som svårast att köra.
På pizzeria Sorento beställde jag en Svärdsjö special pizza. Den måste väl innehålla hela kostcirkeln eftersom den är rund?
Mätta och belåtna gasade vi vidare söderut.
Grymma vägar.
Här höll jag faktiskt på att köra på en bom som kanske redan var påkörd från andra hållet. Det var en kurva precis innan så enligt GPS-loggen körde jag “bara” 61 km/tim när jag såg bommen, men det blev en riktig tvärnit och jag fick stopp på hojen med några centimeter tillgodo. Ser ni bromsspåret i gruset?
Vi fortsatte ….
Strax före klockan 19 var vi åter i Järbo.
Sen var det bara att köra några trevliga vägar till Kungsgården.
Hemma kollade jag trippmätaren som visade 489,3 km med en genomsnittsfart på 66 km/tim.
Titta gärna på filmen som Jonte har gjort.
Det var allt och ett stort tack till alla som gjorde detta till ännu en trevlig nationaldag.