Tryck på pilen för att komma till indexsidan över 100 mil grus 2021.
Söndag den 8 augusti.
Vi vaknade efter en lugn natt i stugorna på Värnäs camping och vid 7-tiden gick vi till matsalen för att äta frukost.
De dukade upp allt möjligt så det fattades verkligen ingenting.
Efter frukosten packade vi ner våra saker och bytte om till MC-kläder.
Vid 9-tiden var vi klara att dra iväg.
Enligt kartan är det faktiskt en mindre väg till vänster om sjön, men den ser ut att vara ganska igenväxt.
Detta måste vara den gamla riksvägen till Malung, för bitar av staketet syns fortfarande.
Här hade jag inte planerat att vi skulle köra över, det var bara en koll. För på vissa kartor är det en väg men på andra inte.
Det ser inte ut att vara nån djup vattenöverfart, men frågan är om det är stora stenar i botten?
Vi körde till ett annat ställe där jag vet att det är säkrare att ta sig över vattnet.
En koll av omgivningen.
Vi körde vidare och då såg jag att det fanns en nygjord väg till höger så den måste jag kolla någon gång, men nu skulle vi köra vägen till vänster.
Lite högre upp är det fin utsikt.
När vi hade kört 1,5 timma tyckte jag att det var dags för en paus.
Jag såg en skylt om WC så det måste kollas.
Ett utedass är inte fel om det tränger på eller om det är tjejer med på resorna.
Fina vyer över sjön var det.
Dags att dra vidare ….
Vi kom ikapp en bilist som körde otroligt sakta mitt i vägen. Det verkar som att de aldrig kollar i backspeglarna heller, men tillslut kom vi i alla fall förbi.
Vi skulle kolla den gamla banvallen efter Säfsnäs järnväg, men jag missade den så vi fortsatte till nästa väg men den var effektivt bommad.
Vi körde tillbaka 600 meter och svängde in på vägen som jag missade först.
Här gick det tåg mellan Neva och Tyfors tidigare, men enligt vad jag har läst på internet revs smalspåret upp 1964.
En stabil bro i alla fall.
Det såg lite igenväxt ut.
Deltagarna funderade nog på vad detta var för ställe.
Vi körde vidare och den gamla banvallen blev bättre.
Ännu en bro.
Det såg bra ut …
Det blev lite blött men det är säkert bättre längre fram. trodde jag.
Efter det blöta blev det torrare.
Efter en stund kom de andra.
Siste man att ta sig igenom det blöta avsnittet var sweepern Bertil.
Sen blev banvallen ganska bra.
Jag fick syn på en älg.
Men sen blev det blött igen.
Det blev ännu blötare, men vadå vända och köra tillbaka. Ska vi köra en gång till i det där jäkliga vi tog oss igenom nyss?
Det blir säkert bättre längre fram ….
Jag tog mig igenom, men det var säkert 40-50 cm djupt på några ställen.
Men sen tog det en stund för de andra.
Medan vi väntade på de andra sjönk stödet ner så Stefans hoj ramlade, sen var det grymt jobbigt att resa upp hojen eftersom stödet satt fast mellan några rötter långt nere i marken.
Rami tog några bilder.
Det var inte lätt att köra på banvallen så det tog lång tid.
Fredrik tog några bilder.
Tillslut fastnade Bertils hoj ordentligt. Det kändes som att det var gamla slipers långt ner i vattnet.
Men tillslut tog vi oss igenom.
Det här var den första och garanterat sista gången vi körde den här banvallen. Om den ska vara i det här skicket i alla fall.
Det syntes på hojen att jag hade kört genom myren.
Efter det blöta var det skönt att köra på torrare underlag.
En till gammal järnvägsbro.
Vi stannade för att kolla läget vid Tyfors gamla krutfabrik.
Men sen var det någon som såg att jag hade punka så det var bara att skruva bort framhjulet.
Som tur är hade Rami ett portabelt stöd från Bartang som man kan palla upp hojen med.
Jag krängde av däcket och tog ur slangen.
Men det var verkligen inte lätt att hitta det lilla hålet. Som tur var fanns det en vattenpöl i närheten.
Perfekt tyckte Rami.
Efter att jag hade lappat slangen var det bara att fylla i luft.
Bara att skruva dit.
Sen körde vi för att kolla ett gammalt bergrum i Tyberget.
Vi körde in men det tog slut. Jag hade hört att man kunde köra runt i gångarna, men det visade sig senare att detta var fel bergrum.
Så vi körde ut igen.
Alla samlade, men först en koll på utsikten.
All stenkross i slänten kommer säkert från när de byggde bergrummen.
Efter en blöt banvall och en punktering var vi lite sena så vi beslutade att köra snabbaste vägen till restaurang Jägaren i Fredriksberg.
Jag noterade i GPS’en var stenbumlingen ligger.
Efter den sena lunchen körde vi den asfalterade men kurviga vägen upp till Lindesnäs.
Efter Lindesnäs körde vi ut på grusvägarna igen.
Vi stannade vid OKQ8 Grangärde så att några kunde tanka.
Sen fortsatte vi på de fina vägarna.
Den här vägen har jag aldrig kört förut för jag var osäker på om det skulle finnas en bro.
Det fanns en bro, men först en koll om den var körbar.
Den duger säkert.
Fina vyer från bron.
Efter bron låg det några stora stenar men de kommer vi säkert förbi.
Jag gick tillbaka och gav klartecken för att köra vidare.
Härliga vägar.
Men sen var det Ramis tur att få punka.
Efter att ha fixat punkan fortsatte vi.
Den blöta banvallen och 2 punkteringar tog tid, så inte förrän klockan 21:11 var vi tillbaka vid Kungsfors Herrgård.
Några kommentarer från deltagare.
Hallå Magnus!
Det var min hoj som vält på bilden. Stödet sjönk ner mellan 2 rötter och när vi (du och jag) försökte lyfta hojen hade stödet fastnat mellan dessa rötter. En verklig jobbig situation. Jag har tittat igenom reportaget du gjort. Härliga bilder! 3 dagar och 100 mil på underbart roligt skiftande underlag. Mest minnesvärd och det tror jag de flesta håller med om, måste vara ”banvallen som försvann”. Underbart blött och jobbigt. Sådana inslag på dina resor får du lägga in som standard, en bonus, det stärker en. Nästa resa som jag deltar i hos dig tar jag med mina vadarbrallor!
För att sammanfatta resan … Svinroligt! 🙂
Vi hörs. // Stefan
Vilket bra reportage! Imponerande.
Vi tre värmlänningar tycker att det var en riktigt bra tur.
Kom hem med ett nöjt leende på läpparna. 🙂
Mvh Fredrik
Värmlands grusvägar – världsklass! Magnus har gjort det igen!
// Bertil