Tryck på pilen för att komma till indexsidan över 83 mil grus 2023.
Lördag den 3 juni.
Efter en lugn natt i Särna Camping vaknade vi till en fin dag.
På något vis hade 2 deltagare missat att resan startade på fredag morgon, så de körde själva till Särna och kom fram senare på kvällen. Det måsta ha varit sent, för de missade både middag och frukost, men de sov i alla fall i stugan.
Vid 7-tiden serverades frukosten.
Det serveras även våfflor till frukost på Särna Camping. 🙂
När jag hade packat ner mina saker körde jag ner till stranden för att kolla läget.
Den där halvön måste jag köra ut på igen tänkte jag.
Den 4 september 2015 var jag här senast, då Bengt-Åke och jag körde en rekognoseringsrunda inför Hojresors resor på grusvägar i Norge.
Så här ser campingen ut från halvön.
Jag körde upp till huvudbyggnaden där jag träffade de andra.
Vid 9-tiden var alla klara att köra.
Vi körde några mindre vägar till en gammal bro.
Det var några i ett hus intill den gamla bron så jag frågade om det var OK att köra över.
– Man ska inte fråga så mycket, sa de bara. 🙂
Till deltagarna sa jag att vi skulle köra över en i taget, för att inte belasta bron för mycket.
Fin utsikt från bron.
Jag hann ta en sista koll på vyerna intill bron innan sweepern Jan-Åke körde över.
Vi körde vidare och kom till ett ställe där vägen var lite bortspolad.
Hela den här vägen var ganska mjuk.
Trots att det var i början på juni kändes det som att tjälen just hade gått ur.
Ett hus mitt ute i “ingenstans” 🙂
Efter en stund kom vi till ett ställe där de hade stängt av vägen med en grushög.
… hmmmm …. vad gör vi nu?
– Det gå att köra förbi, sa jag.
Vägen var väldigt mjuk.
Här förstod vi varför vägen var blockerad.
Bron var borta, så vi vände.
Vi fick köra en liten omväg och snart kom vi till en asfalterad väg.
En sträcka med kurvig asfalt var inte fel det heller.
Snart kom vi till Älvdalens skjutfält där vi kollade anslagstavlan om det var säkert att köra in på området.
Här var det en omfattande och svårsläckt skogsbrand sommaren 2018.
Vi körde vidare och där nere till höger såg det ut som en fikaplats.
Ett bra ställe till mackor och förmiddagskaffe.
Dags att dra vidare.
Här slingrar sig vägen fint bredvid vattnet.
Vi stannade för att kolla vattnet vid Rotensugnet.
Vi körde en liten genväg.
Det är miltals med fina och sladdvänliga grusvägar i Älvdalens skjutfält.
Tilläggstavlan Skogsväg – Hinder och fara kan förekomma, är en av mina favoritskyltar. 🙂
Vi tog en liten paus.
Efter pausen fortsatte vi på de fina vägarna.
Här sa jag till deltagarna att vi skulle testa en liten genväg.
Det började bra.
Efter en stund var vägen blockerad. Att ta fram sågkedjan var nog ingen idé, för det var säkert fler fällda träd längre fram, så vi vände.
Efter en stund kom vi till det nybyggda vindkraftområdet Åndberg.
När jag började planera den här resan var området så nytt att vägarna inte ens syntes på Google Earth satellitbilder. Tillslut fick jag kontakt med en man som jobbade med monteringen av vindkraftverken och av honom fick jag tillgång till kartor på vägarna i området. Sen kunde jag börja rita en rutt som visade sig stämma ganska bra.
Jag gjorde en koll nyligen (20230918) och det är faktiskt så att vägarna fortfarande inte finns på vanliga kartor eller syns på Google Earth satellitbilder.
Ett snabbstopp för att kolla läget.
Lite information från OX2:
- Vindpark Åndberg ligger i ett område sydväst om Lillhärdal i Härjedalens kommun, Jämtlands län. Området har en högsta punkt på ca 760 meter över havet och ägs av investmentbolaget Ardian.
- Åndberg består av 53 vindkraftverk från tubinleverantören Nordex, med en totalhöjd om 180 meter, från mark till bladets högsta spets.
- Den totala installerade effekten är 286,2 MW för hela parken och den förväntade årsproduktionen är cirka 800 GWh. Det motsvarar den årliga förbrukningen av hushållsel för cirka 160 000 svenska hushåll.
- Vindkraftverken restes under 2021-2022 och överlämnades till ägarna Ardian i maj 2022 och invigningscermonien hölls i oktober samma år.
Tack vare de nya vägarna i vindkraftområdet gick det att göra en ny rutt över Stor-Åndberget.
Ännu en fördel med nya vindkraftvägar är det nästan aldrig kör någon på de gamla vägarna.
Här hittade jag en genväg till Lillhärdal.
Från OKQ8 i Särna till macken i Lillhärdal var det 202 km så vi med små tankar var tvungna att fylla på bränsle. I och för sig var det bara 46 km kvar till Sveg, men då skulle det ha blivit totalt 247 km, vilket är lite gränsfall med en 690 eller 701:a.
När vi hade fyllt på bränsle fortsatte vi över stabila broar och mindre vägar.
Det ligger asfalt kvar, så detta måste vara den gamla riksvägen.
Härlig tjock makadam.
En hal träbro nere i kurvan kan vara farligt när det är blött.
“Vi som helst undviker tråkiga asfaltvägar” var det. 🙂
Strax över Ljusnan.
Vid reseplaneringen blev det en hel del mailande mellan mig och Svegs Camping tills jag fick förslaget:
Om inte detta fungerar, har vi rum lediga på Hotell Mysoxen, om det hade varit intressant?
Med vänlig hälsning/Kind regards
Linnéa Axelsson
Hotell Mysoxen
hmmm …. lite dyrare än campingen tänkte jag, men samtidigt samma pris som B&B i Särna Camping, så jag ändrade och bokade rum i Hotell Mysoxen istället.
Att jag bokade in oss i hotellet ångrade jag verkligen inte när jag det rena och fräscha rummet. Här blir det säkert fler övernattningar. 🙂
När vi hade duschat och bytt om gick vi till Mannes restaurang och käkade middag.
Efter middagen gick vi tillbaka till hotellet och sov i de sköna sängarna. …. zzzzzzzzzzzzzz ….
Tryck på pilen för att gå till dag 3.