Tryck här för att komma till indexsidan över grEIGHT 2018.
Onsdag, den fjärde resdagen. Dovre – Koppang
Vi städade stugorna vid Toftemo turiststasion, packade hojarna, klädde på oss MC-kläderna och körde några kilometer till pumpautomaten som de hade utanför affären.
Med våra fulltankade hojar gav vi oss ut på de mindre vägarna.
Vi lämnade Dovre-dalen för den här gången. Om ni tittar noga långt upp till vänster på bilden så syns tornet på Blåhø som vi besökte igår.
Här blev vi ytterligare 100 NRK fattigare
Va?? Så mycket för så lite?
Dovre-fjället är ganska flackt och öppet.
Den klassiska turist-foto-fällan.
Jag hittade en gammal väg som måste testas.
Grinden är antagligen för fåren.
Härliga vägar …. 🙂
När sweepern Patrik kom kunde vi åka. Stackars Patrik som aldrig fick vila.
Fina gamla hus.
Vi gasade vidare på den gräsliga vägen.
Fina vyer …
… så fina vyer att jag missade att vi skulle svänga vänster, men det var bara att vända och köra tillbaka en bit.
Jaså, vägen som finns på Garmins karta existerade inte i verkligheten 🙁
Men eftersom det ändå var bra utsikt beslutade vi oss för att dricka kaffe.
En fin gruppbild blev det också.
Efter kaffet gasade vi vidare ….
När vi kom ner på lägre höjder blev växtligheten högre.
En ny bro mitt i ingenstans?
Men det skulle visa sig att efter bron fanns vägen bara på kartan och inte i verkligheten.
Vi körde genom en liten by för att komma till nästa fjällväg. När vi stod där och skulle betala kom en kvinna och menade att vi hade kört fort som fan igenom byn. Jag vet dock att jag alltid kör sakta förbi hus, men det kan eventuellt vara någon längre bak i ledet som skulle gasa ikapp? Eller också lät det som att det gick i 70 när hastigheten bara var 40? Nåväl, vi skildes åt som vänner.
90 NRK fattigare kunde vi gasa vidare.
Det var dammigt värre.
Härligt med nysladdad mjuk grusväg.
Ett litet kraftverk där framme ….
Klockan passerade 12 så det började kurra i magen.
Jag hittade ett ställe vid vattnet.
Nu åkte alla campingkök fram.
Brun Lapskaus är helt OK 🙂
Sen gasade vi vidare ….
Vi kom till en gammal halvrutten bro.
Undrar om den håller? Dessutom var det en stängd grind på andra sidan.
Vi gick ut ett gäng och gjorde ett belastningsprov.
Man vill ju inte hamna i vattnet.
Jag körde över först och den höll, så de andra kunde köra efter ….
Annette var inte mycket orolig, bara lite 🙂
Vi gasade vidare, men efter en stund slog mig tanken att eftersom vi körde över den dåliga bron “missade” vi betalterminalen och sparade säkert en hundring per person.
Planen var att tanka i Grimsbu, men det skulle visa sig att macken var nerlagd. Det är numera bara en nostalgimack utan bensin.
Så vi gasade vidare ….
Den här bron är verkligen snorhal om det är fuktigt ute, men nu var det torrt.
Vi stannade vid Reinslia för en kort paus.
Vi fortsatte på den fina vägen.
Vi hoppades att vi skulle klara oss från regnet och det gjorde vi eftersom vi körde strax till höger om det.
Just det …. de berömda fåren.
En ny skylt med förbud mot motorvagn, men ingen av oss hade sidovagn, så vi körde.
Bilar kanske är olämpligt, men motorcyklar måste vara OK?
Fin utsikt från bron.
Den gungade lite tyckte Elin.
Efter bron fortsatte vi på de fina vägarna.
Ett sånt här rör ska man passa sig noga när man kör över, annars kan man vurpa. Ingen nämnd och ingen glömd.
Detta ruttnade jag lite på. Vi hade kört 16 kilometer för att komma till ett ställe där vägen var avgrävd.
Så det var bara att vända och köra 16 kilometer tillbaka igen.
Tillslut efter att vi hade kört 32 extra kilometer kom vi tillbaka till dammen igen.
Eftersom det blev drygt 3 mil extra behövde Jan-Åke tanka från sin lilla reservdunk.
Under tiden han tankade kollade vi andra på utsikten.
Eftersom bron var borta på grusvägen gick vi köra några mil på en större asfalterad väg.
Men belöningen blev att vi fick se den kromade älgen, eller Storelgen som den heter.
Vi som inte kör krompråmar behöver detta.
Den är ganska stor.
Sen drog vi till Koppang där vi besökte restaurang Milano. Ett ställe som jag kan rekommendera, för de har bra mat till en rimlig kostnad.
Naturligtvis parkerade vi alldeles utanför restaurangen.
Medan vi väntade på maten kunde vi kolla in mobilerna.
Skaplig pizza.
Jag beställde en Taco-tallrik och en sådan kan jag verkligen rekommendera. Synd bara att vi hade motorcyklarna med oss, så vi kunde inte dricka öl till.
När vi kom till Koppang camping så började Tomas Johanssons mecka med sin hoj. Under dagen hade den börjat att gå dåligt och dra mycket bränsle, så han misstänkte att det kunde vara skit i nålventiler eller förgasaren.
Men det var ingen smuts och flottören flöt så det var bara att skruva ihop det igen.
Uppdatering:
Rapport Yamaha XTZ 750 haveri.
Lite uppföljande info till varför min cykel inte trivdes i Norge ….
Ca 1/3 av 2:ans oljering är skadad och det saknas en av skrapringarna på motsvarande sträcka. Den har uppenbarligen letat sig neråt mellan kolv och cylinderlopp då dessa är skadade. Ska lossa tråget och se om den står där att finna. Kompression under 2 bar….
Den andra cylindern läcker i ventilerna (igen….) med endast ca 5-6 bars kompression.
Nu blir det nya kolvar och borrade cylinderlopp samt inslipning av ventilerna. Hoppas få det fungera igen till våren.
Glad att jag ovetandes om detta kom hem iallafall.
God Jul och ett Gott nytt år.
Med vänlig hälsning / Best regards, Thomas Johansson
Klockan 22 blev det lugnt för alla var nog ganska trötta.
Anette Åhmans kåserier.
30 mil
Kommer upp på fjället ganska direkt … in genom grind rakt upp bland små mysiga hytter ….. idag har jag åkt i helt sagolika landskap med vägar som verkligen inbjudit till fantastisk körning ….. återigen lunch på fjället …. på em tog vi en groupie vid silverälgen ….. På kvällen fick Elin Larson rycka in som mekaniker igen tyvärr fanns de ingen vägskylt att låna reservdelar av.
Läs inlägget på Facebook.
Tryck på pilen för att gå vidare till dag 5. Koppang – Malung