Tryck på pilen för att komma till indexsidan över Nordkap 2023.
Tisdag den 11 juli.
Vi vaknade efter en lugn natt i Karesuando Camping.
Efter frukosten lämnade vi Karesuando Camping och började med att köra på väg 99 som hade otroligt knölig asfalt.
Efter ett par mil såg jag den gamla bron som måste undersökas.
Fin utsikt från den gamla bron.
Vi såg den nya bron också.
Dags att köra vidare.
Efter en sån här avvikelse har jag lärt mig att det är säkrast att räkna deltagarna så jag ser att alla är med.
Vi körde vidare in på en grusväg och vid första bron stannade jag för att kolla vyerna.
En härlig väg.
Nu blev det en liten bit på väg 99 igen.
Vi vek av väg 99 för att köra till Åkes livs i Kitkiöjärvi.
Stefan och Mats tankade sina KTM 690 Enduro medan Bertil tog en bild.
Åkes livs finns i Kitkiöjärvi centrum. 🙂
Jag passade på att köpa en glass av Åke.
Vi gasade vidare.
Jag såg att det går en väg till höger som inte ens finns på friluftskartan, men tack vare min GPS-logg och att klockan i kameran var inställd exakt på sekunden har jag tillgång till koordinaterna. Så en annan gång blir nog den vägen med på en resa.
Vi fortsatte på min planerade rutt.
Vi kom fram till Lainioälven och som tur var kom skepparen över i en liten båt.
Vi kunde ha kört färjan själva, men eftersom skepparen kom betalade vi honom för hjälpen.
12 motorcyklar med lika många personer fick plats på färjan.
Snart i land.
När vi kom i land såg vi att det fanns bord alldeles intill Lainioälven, så det var läge att fixa lunch.
Om det hade regnat hade vi kunnat sitta under tak.
Jag kokade vatten, tog fram en påse Pasta Bolognese ur packningen och hällde i vatten upp till “The fill line”
Medan pastan skulle dra i sig vattnet i 10-12 minuter hade jag tid att kolla vyerna.
Det fanns några stugor som tydligen hör till Lainio Vildmark, men de verkar inte ha någon verksamhet längre.
Även verksamheten vid Lainiomacken har upphört för länge sedan.
Vi hade härlig utsikt över Lainioälven.
Nu var pastan klar att äta.
Efter lunchen gasade vi vidare på de fina vägarna.
Förbudet gällde säkert inte oss för vi hade varor att leverera, eller hur. 🙂
Vägen som jag hade ritat av från Google Earth fanns i verkligheten.
Men vägen som gick intill Torneälven slutade plötsligt.
Jag gick en bit för att se om vi kunde köra på stranden, men det var tji.
Det var bara att gå tillbaka, vända hojarna och köra en annan väg.
Jag hade planerat att vi skulle tanka vid Junosuandomacken men den var stängd.
Det var nog länge sedan macken var öppen, men det står fortfarande på några hemsidor att den är öppen.
Vi fortsatte längs väg 395 som skulle vara asfalterad, men vi hade sån tur att det var grus.
Vi stannade vid Ängesån där vi hittade en fin fikaplats.
Jag passade på att tvätta visiret.
Vi körde in på en mindre väg.
Enligt en av mina kartor ska detta vara en gångstig.
Här var vägen blockerad eftersom bron var borta.
Vi fortsatte.
Vi kom till en grind som de faktiskt öppnade så vi fick köra över tomten.
Efter grind nummer 2 skulle vi egentligen svänga höger, men tack vare att Junosuandomacken var stängd började det bli ont om bensin. Någon såg på Google att det skulle finnas en mack ungefär en mil söderut, så vi svängde vänster istället.
Ut på den stora vägen och gasa mot macken som inte var tillgänglig för allmänheten. Så det blev att vända om och köra till Gällivare istället.
Från att vi vek av från rutten körde vi 26,5 km för att komma till OKQ8 på Lokalgatan i Gällivare. Men om vi hade fortsatt enligt rutten hade vi haft 20,2 km till Tanka på Sommarvägen i Gällivare.
I alla fall så fick jag i 17,23 liter efter att ha kört 355,1 km sedan jag tankade i Karesuando. Det blir en förbrukning på 0,485 liter per mil och det kan man ju inte klaga på, eller hur.
Efter att ha tankat och käkat hamburgare körde vi till Gällivare camping, där checkade in i våra rum och bar in packningen. Sen körde några av oss upp till Dundret.
Men de hade byggt massor av hus däruppe så vi kom inte upp till den högsta punkten.
Vi bestämde oss för att köra upp till toppen av skidbacken istället.
Här var det betydligt bättre utsikt.
Vi körde ända längst upp för att ta några biler.
Först en bild på Bertil när han är på toppen.
Sen var det dags för sweepern Patrik att köra upp på toppen.
Sen var det dags för Palle.
Sist men inte minst var det dags för Roger att bli fotograferad.
Sen körde vi upp till en annan topp dit inte alla kommer, för det var en grymt spårig grusväg dit upp.
Min hoj blev i alla fall fotograferad.
När vi hade kollat klart var det dags att köra ner igen och som vanligt blev det inga kort tagna där det var som svårast.
Gällivare i sikte.
Nu blev det sent så det var bara att sova en stund i rummet i Gällivare camping.
… zzzzzzzzzzzzzzz …..
Tryck på pilen för att gå till dag 11.