Tryck på pilen om du vill till indexsidan för OnTop 2017.
Tisdagen den 8 augusti – OnTop’s andra resdag.
Klockan 6 vaknade vi till en kall och dimmig morgon, men det skulle säkert klarna upp.
Endast + 5 °C …. brrrrr … Inte ens batteriet i klockan/termometern ville vara med.
Så här ser parstugan ut som jag hade bokat. Det är 2 st. 4-bäddstugor ihop vilket hade varit lämpligare för oss 7 personer.
Vid halv niotiden lämnade Tynset camping för den här gången.
Vi körde över den fina träbron.
När vi kom upp en bit i backen var jag tvungen att stanna för att kolla in Trontoppen som berget i bakgrunden heter. Upp till den toppen på 1660 meters höjd är det en gaska tuff grusväg ….
… men vi fortsatte på asfalten.
Asfalt är helt dammfritt, vilket kan vara en fördel 🙂
Storforsen stod det på skylten lite tidigare, men vadå fors?
Vägarbeten med tjocka lager makadam kan förekomma när man minst anar det.
Snart en rastplats 🙂
Jag vet inte vad det är för speciellt med Oppdalsporten, men det stannar massor av turistbussar och ut väller folk med kameror i högsta hugg.
Vi gjorde kaffe och käkade en varsin glass, sen drog vi vidare.
Nu börjar bergen synas 🙂
Vi svängde av den större vägen för att köra under densamma till den andra sidan.
Detta är en fin liten smal asfalterad väg.
En snabb fotopaus.
Vi körde vidare i riktning Sunndalsøra.
Vi stannade för att kolla in Vinnu forsen som med sina 860 meters fallhöjd är Norges högsta vattenfall.
När vi stod där och kollade vattenfallet kom ett par norrmän och undrade vart vi skulle. Jag berättade att vi skulle runt fjället för att ta oss till Åndalsnes.
– Varför kör ni inte Aursjövägen, undrade norrmannen.
– Det är grusväg och jag har lovat bara asfalt på den här resan, svarade jag.
Detta hörde Mats som dessutom hade skjuts på sin Yamaha FJR och Peter som körde en Kawasaki GTR 1400.
– Är det en fin väg, undrade de.
– Det är verkligen vackert däruppe, svarade jag.
– Vi kör, svarade de samtidigt.
Sagt och gjort, vi körde genom Sunndalsøra i riktning mot Aursjövägen.
Framme vid bommen, men det var gratis för motorcyklar.
Trots att 6 mil grusväg väntade var deltagarna förväntansfulla.
Vi tog oss förbi bommen och började körningen på Aursjøvägen.
Men det är ganska hårda grusvägar i Norge.
Det förekommer även asfalt på några kortare sträckor.
Via en gammal serpentinväg tog vi oss uppåt.
Mats tog en hel del foton med sin hjälmkamera
Spännande väg 🙂
Det gäller att ha koll långt framåt. När jag stannade undrade de varför, men efter några minuter fick de svaret ….
…. att få plats för att mötas med den här är nog svårt, så därför stannade jag.
Vi passade på att kolla de fina vyerna.
Tunnel i sikte.
Men vi undrade hur lastbilen tog sig igenom.
Mörkt, blött och halt.
Men om man kan tänka sig att köra på grusvägar är detta belöningen.
Som sagt, det förekommer asfalt också.
Här är vi långt ifrån stressade bilister.
Vi stannade vid Skarvdalselva för att fixa lunch med våra “rescuekit”, alltså mat som vi ska ha om vi blir stående nånstans.
Ett perfekt ställe för lunchen där dricksvattnet rinner förbi 🙂
– Varför säger de att det är dyrt att äta ute i Norge, sa Eva lite ironiskt 🙂
Tobias och Patrick gillade också att käka ute 🙂
Mycket dricksvatten är det.
Lunchen slut, dags att dra vidare.
– Om vi också hade haft såna där KTM eller Africa Twin hade vi säkert kört fortare, sa Eva.
– Nej inte alls, sa jag. Vi är här för att kolla på vyerna i första hand. Gasa får man göra nån annanstans 🙂
Vi lämnade dricksvattnet för den här gången.
Tobias redo för att köra vidare.
Efter en stund kom vi till själva Aursjøn.
Lite fotografering är inte fel.
Själva fördämningen.
Vi körde vidare ….
Nedanför Aursjødammen.
Även asfaltvägar kan vara ganska knöliga.
Fina vyer som måste förevigas med några kort.
Eva är höjdrädd, men hon uppskattade att jag stannade på massor av ställen så att hon fick njuta av de hisnande höjderna.
Vi fortsatte nedåt.
En tunnel.
Det är så brant att de var tvungna att göra serpentinkurvorna inne i berget. I en kolsvart fuktig tunnel dessutom.
Ett svagt KTM-lyse är ingen höjdare härinne.
Men snart kom vi ut i ljuset igen.
Här är det slut på Aursjøvegen.
Ute på asfalten igen.
Det är fint i dalarna också.
Ganska långa tunnlar.
Vi köpte kvällsmat och frukost i Åndalsnes. Passade även på att tanka, för härifrån är det 18 mil till nästa mack, om man nu inte vill trängas bland turisterna i Geiranger.
Bara några kilometers körning till ….
… campingen …
… Trollstigen resort.
Här fick vi exakt de 2 stugorna som jag hade beställt. Ordning och reda i deras bokningskalender.
När vi hade duschat och bytt om till civila kläder gick vi till receptionen för att låna ugnen till kycklingen som vi hade köpt.
Grillad kyckling, potatissallad och grönsaker …. mums 🙂
Tobias, Eva och Bengt-Åke var, som alla andra, ganska hungriga.
Där bakom hörnet, inne i dalen börjar Trollstigen. Men först ska vi zzzzzzova … zzzzzzzz ….
Tryck på pilen för att komma till dag 4, eller den tredje resedagen på OnTop-2017.