För sjunde gången arrangerade jag SMC Gävleborgs hemliga nationaldagsrunda på grusvägar.
Flaggan på plats, GPS’en laddad och hojen startklar.
Precis som planerat träffades vi strax före 8-tiden på Circle-K, Gävlevägen 54 i Sandviken.
Strax efter klockan 08:00 var 9 morgonpigga grusbusar klara för avfärd. De visste att vi skulle köra långt, men att vi skulle köra hela 224 km till det hemliga målet hade de ingen aning om. De visste dock hur Cornermanprincipen funkade, så det behövde jag inte tjata om 😉
Tyvärr var vi tvungna att inleda körningen med lite asfaltväg en bit norrut, men tidsmässigt skulle vi inte hinna annat.
Men snart så var vi ute på den rullgrusbelagda Säverängsvägen som går till Oslättfors. Undrar varför den här vägen alltid är så hal … men .. men, det är bara att styra med gasen.
Jag tog några bilder med handhållen kamera över axeln. Jag börjar få lite kläm på det där att kunna sladda med bara en hand på styret 🙂
Vi vek av Säverängsvägen och körde norrut …
Det gäller att hitta de där små vägarna 🙂
Vi som kör grusvägar får verkligen andra vyer än de som åker på vajervägar.
En liten kort paus.
Vi fortsatte ….
Klockan var nu 10, så då passade det bra med förmiddagskaffe.
Vi körde vidare …
Vid första macken i Stråtjära hade vi bara kört 85 km så då tänkte säkert några att det inte är nån idé att tanka. Men eftersom det var ytterligare 178 km till nästa mack så måste nästan alla fylla tankarna.
Uppladdade med frisk bensin gasade vi vidare …
Det hade inte regnat på flera veckor så periodvis var dammet väldigt störande.
Härligt rullgrus 🙂
Ibland förekom det även gräs ….
…. och sand … tjock lös sand!
Men att köra genom sanden klarade alla galant 🙂
Som sagt … fina vyer är det.
Anette trivs på de små vägarna.
När vi korsade en asfaltväg så var det en av oss som hade annat att göra så han drog vidare. Sen blev vi 8 pers. som gasade vidare …
Den här vägen och bron såg jag faktiskt på Google earth när jag höll på att planera rutten. Men den är ju hemlig, så det kunde jag inte avslöja.
Vi körde en fin väg som slingrar sig längs sjön Norra Dellen.
Ungefär en kvart försenade anlände vi till det hemliga målet. Observera att det var en ganska kylig dag. +14 grader var toppnoteringen som jag noterade.
Det hade redan anlänt en del hojar.
Vi parkerade mitt i vägen 🙂
Så här många gäster får väl inte Strömbacka Brukscafé särskilt ofta?
Det anlände fler och fler motorcyklister.
De med Goldwing hade samlats uppe vid kyrkan.
Henrik hittade en bekväm plats.
Fet.
De flesta som köper Adventure-motorcyklar verkar inte använda dem som de är byggda för.
En BMW 800 GS som ser ut som att den aldrig har rullat på gruset.
Kyrkan, eller Strömbacka bruks kapell som den heter färdigställdes helt 1864.
Det är ljust och fint inuti.
Det hördes ett muller när gänget från Gästrikland dundrade in.
Bengt-Åke var en av SMC‘s turledare som guidade 85 motorcyklister från Gävle och Sandviken.
Totalt lockade SMC’s hemliga nationaldagstur ungefär 200 motorcyklister från hela länet.
En kvart över två tyckte vi att det var dags att dra iväg, för vi hade ju ca. 25 mil hem också. Efter bara några hundra meter var vi åter ute på gruset 🙂
Efter ett par mil körde vi upp till Avholmsberget Café & Restaurang för att äta middag.
Det blev enkelt, för alla 8 beställde varsin Högrevsburgare med pommes.
Efter maten blev det tyvärr en del asfalt eftersom det inte går att hitta några lämpliga grusvägar i området.
Men det var fina kurviga asfaltvägar, så även de fick tummen upp 🙂
Snart så var vi ute på gruset igen …
… det DAMMIGA gruset.
Som tur är dammade det inte överallt.
En järnvägsövergång! Säkrast att stanna, men det kom inget tåg ….
Enligt SJ har det bara varit mindre förseningar ..
En snabb fotopaus på bron över Voxsjön.
Det är bara att följa spåret som är ritat i GPS’en. Jag körde faktiskt bara fel en enda gång. Missade en avtagsväg, men det såg jag direkt så det var bara att vända.
Vi stannade för en liten paus, men knotten anföll så det blev rivstarter därifrån … hua 🙁
Sista milen ner mot Åmot körde vi den större grusvägen. Den vägen var tidigare asfalterad, men det verkar som att Vägverket inte har råd längre. Efter tankstoppet drog 5 pers. mot Gävle och Valbo, så vi blev 3 man som körde mot Järbo.
Pga. att temperaturen kröp ner mot 10 grader vek jag av från den planerade rutten och körde lite stigar istället. Det är ett bra sätt att få upp kroppstemperaturen.
Det var allt för denna gång och det blev en tuff 14 timmarsdag med strax över 50 körda mil.
Tack till alla som gjorde den här dagen värd att minnas 🙂