Tryck på pilen för att komma till indexsidan över Swedish gravel adventure 2020.
Torsdag den 9 juli.
Vi vaknade efter en lugn natt i Gäddede camping.
När jag kollade min hoj såg jag att det hade lagt sig en sten mellan svingen och katalysatorn. Inte första gången det händer.
Vid Gäddede camping har de bra kök och en stor matsal med fin utsikt. När jag hade kokat äggen dukade jag upp till frukost.
Utsikten från matsalen.
Efter att vi hade städat stugorna, bytt om och lastat vara prylar var det dags att dra vidare.
En liten bit från campingen står världens största snöskoter.
Jag hade planerat att vi skulle köra grusvägen till Hällingsåfallet men Ken och några till tyckte att vi skulle köra en bit av TST, Trans Sweden Trail. Så vi började dagen med 8,4 km asfaltkörning vilket är 6 km mer än vad jag hade planerat, men å andra sidan blev det trevligare grusvägar.
Vi kom snart ut på de finare vägarna.
Ken undrade vad jag höll på med, min GPS hängde upp sig så jag var tvungen att stanna för att starta om den.
Men ett extra stopp gjorde inget för det var ett fint ställe.
Vi fortsatte …
Vi var tvungna att köra 5,5 km asfalterad väg bredvid Fågelsjön. Synd bara att vi inte såg sjön p.g.a. tätbevuxen sly.
Ut på gruset igen ….
Tråkigt nog så är det bommar lite överallt.
Men vi tog oss förbi.
En gammal motor som extra motvikt.
Synd att vi lämnade spår efter oss.
Sen fortsatte färden …
Vi tappade bort varandra men ingen visste var det hände. Efteråt när jag kollade bilder och GPS loggar kom jag på att det måste ha skett här. Några körde på vägen rakt fram, men jag och några till svängde höger på vägen som inte finns på kartan. Det ser inte ens tveksamt ut vart vägen ta vägen, så därför satte jag inte ut nån cornerman som visade vägen till höger.
Men det var nog bara bra att vi körde “fel” för då upptäckte jag den här vägen.
Efter bron stannade jag för att samla ihop gänget och det var först då jag upptäckte att det saknades några.
En koll av utsikten från bron.
Då tyckte vi att det var en lång väntan men när jag kollade GPS loggarna efteråt såg jag att det bara var strax under 8 minuter.
En till bom.
Jag brukar köra 70 – 80 km/tim som snabbast på gruset. Dels för att hålla ner gummisnoddseffekten och sen har man lite större chans att stanna vid oförutsedda hinder mm.
Vi körde över dammen vid Bågedeforsen.
Ett snabbstopp för att vattna buskarna.
Härliga vägar.
Vi stannade vid Renåströmmens rastplats.
En liten koll nere vid vattnet.
I vattnet syntes det lite rester av gamla bron eller nån annan verksamhet.
Vi fortsatte över bron som byggdes 1969.
Vi stannade vid en vattenkälla som jag besökte första gången sommaren 2014.
Mickael ville provsmaka.
Dags att dra vidare.
Sen var vi tvungna att köra 8 km asfalterad väg för att ta oss till Strömsund där vi skulle tanka både hojar och magar.
Restaurangen vi tänkte besöka först var stängd så vi stannade vid Skrovmålet, men det var inte fel det heller.
Sen besökte vi en av Kens arbetsplatser där vi skulle få kaffe.
Ken tog en selfie när vi fikade.
Fin utsikt över Russfjärden från Barona.
För att slippa en del asfalt gjorde jag om rutten lite.
Vi stannade vid Lusthuset där man kan kolla på Yxskaftkälens modelljärnväg.
Tyvärr var det stängt men vi kollade lite på egen hand.
De bygger modelljärnväg och förnyar datastyrning. I Yxskaftkälen ska det bli världens modernaste utomhusjärnväg.
Men det återstår en hel del jobb.
Det blev dags att dra vidare.
Skulle vi klara oss undan regnet?
Det blev en liten bit dammfri väg.
Men snart var vi ute på grus …. dammet igen 🙂
Fina vyer.
Såna här vägar gillar jag.
Ett snabbstopp för att kolla in bron.
Ett fint litet vattendrag.
Det syntes spår av hästar så det gällde att ta det lugnt.
Men inte ännu en bom.
På nåt sätt kom vi in bakvägen till Östersunds solpark.
Det var lite besvärligare att ta sig ut.
– äsch …. på den här sidan är det enkelt tyckte Patrik.
Klockan kvart över 5 kom vi fram till Ledkrysset vandrarhem. Det var lite omständigt att bära upp alla saker till rummen, men vi kunde i alla fall parkera hojarna säkert i garaget.
När vi hade duschat och bytt om gick vi ner på stan för att hitta ett trevligt ställe. Jane Doe verkade häftigt tyckte vi och knallade in.
Vi gick upp en trappa ….
… och beställde varsin öl.
Schkåååål tammefan 🙂
Vi gillade stället där hårdrock strömmade ur högtalarna.
Fina tavlor.
Hur tydligt som helst att detta var damernas toalett 🙂
Vi fick in maten och jag fick in min Nachotallrik modell stor.
Efter maten gick vi ner till baren och betalade. Där fanns det även en lite spydig skylt.
Mätta och belåtna lämnade vi Jane Doe för den här gången. Jag kan verkligen rekommendera stället och kommer säkert tillbaka nån gång.
Alf hittade nån rolig leksak 🙂
Östersund verkar vara en trevlig stad.
Vi gick tillbaka till vandrarhemmet Ledkrysset för att sova en stund … zzzzzzzzzzzzz
Tryck på pilen för att komma till dag 6.