Tryck på pilen för att komma till indexsidan över Swedish gravel adventure 2022.
Tisdag den 5 juli.
Vi vaknade efter en natt i sköna sängar i Wångens Wärdshus. Innan frukost passade jag på att kolla in Motoz-däcken som Micke (Event-MC) hade monterat på Jeanettes KTM 390 Adventure R.
Schysst framdäck. 🙂
Undrar om 390’in orkar spinna med ett sånt här bakdäck?
Efter frukost packade vi våra saker och bytte om, sen var vi snart på väg igen.
Vi började dagen med 3,6 km asfalterad väg men vad gör väl det om det är fina vyer.
Vi var snart på gruset igen.
Efter en liten stund kom vi till en bom som var lätt att passera.
Märkligt att en bit av skogsvägen var asfalterad.
Vi fortsatte på den gräsligt hala vägen.
Jag skymtade en fikaplats som måste kollas noggrannare och det var ändå dags för en paus.
Det rann mycket vatten under bron.
Den såg bra ut så nu är den markerad med en waypoint i GPS’en.
Fina vyer från fikaplatsen.
Vi fortsatte ….
Vi kom inte så långt innan det var dags för nästa jobbiga bom. För er som tänker att det “bara” är att vända kan jag berätta att det hade blivit en omväg på 33 km för att komma på rutten igen, så vi bestämde att ta oss förbi. Att passera den här bommen om man är ensam eller bara 2 – 3 personer är nog ganska svårt.
Det hade blivit svårare vid nästa bom om den hade varit låst.
Det var fina vägar mellan bommarna.
En till bom som inte gick att passera under, men däremot i diket.
Den här vägen och bron finns varken på Garmins eller Googles kartor, men däremot syns den på Google earth satellitbilder.
Vi gasade vidare.
Vi hade tänkt att äta lunch vid Evelin Pizzeria & Restaurang i Föllinge, men det var stängt. Tråkigt för dem som missade att sälja och servera 12 luncher.
Vi beslutade oss för att äta nån snabbmat vid OKQ8 i Föllinge istället.
Sweepern Peter, turledaren himself och Benny fastnade på bild.
När vi hade tankat hojarna och fått i oss lite ätbart var det dags att dra vidare.
Resan längsta och tråkigaste raksträcka.
Men vi körde snart in på en mindre väg.
Pär tog en selfie igen.
Det var svårt att hitta vägen som var övervuxen med gräs. Men efter lite letande såg vi att vägen fortsatte efter tomten.
Vi svängde in för att kolla Yxskaftkälens modelljärnväg, som är värt ett besök.
Det gäller att ta chansen att vila lite.
Pärs fantastiska maskin med bergen i bakgrunden.
Vi fortsatte ….
Vi tog en liten paus vid Renålandet rastplats.
Vi fortsatte.
Fina men hala vägar.
När det är så här igenvuxet började jag misstänka att det snart var stopp.
Men det blev bättre nerför den branta Ingemarbacken.
Ebbas väg var fin men blockerad av en bom.
Tråkigt med en bom när det bara var 50 meter kvar till en större grusväg. Så frågan var om vi skulle köra en omväg på 47 km eller försöka ta oss förbi? Vi valde det senare alternativet.
Det var ganska smidigt att passera den bommen.
Vi gasade vidare ….
Vi körde en väg som jag hittade sommaren 2021.
Egentligen var ett besök vid Hällingsåfallet inte inplanerat i rutten, men jag har hört så mycket om det att jag svängde ditåt.
Vi parkerade hojarna.
Det hördes ett grymt dånande på håll.
Vi gick runt och kollade läget.
Här var det lite svårt att gå med grova MC-stövlar.
Synd på grenen som skymmer bron för annars kunde det ha blivit ett bra gruppfoto.
Hällingsåfallet är verkligen sevärt, men det är svårt att få bra bilder eftersom det oftast ångar av vattnet.
Vi var snart tillbaka vid hojarna för det var inte alls långt att gå.
Vi körde en liten bit nedströms sen stannade vi vid rastplats Skjulsvattnet, för att kolla vattnet vi såg vid Hällingsåfallet nyss.
Tydligen har det varit en bro över Skjulsvattnet.
Vi körde vidare.
Framme vid Gäddede camping där jag hade bokat stugor åt oss.
De brukar ha bra mat i restaurangen vid Gäddede camping, men det mesta var slut. De lyckades i alla fall fixa mat så att vi blev nöjda.
Efter middagen var det bara att kolla solnedgången över Kvarnbergsvattnet innan det blev natta …. zzzzz
Tryck på pilen för att komma till dag 5.