Tryck på pilen för att komma till indexsidan över Till Topparna 2022.
Onsdag den 7 september.
Vi vaknade efter en kall natt i Ljoshaugen camping och det såg ut att kunna bli ännu en dag med fint väder.
Som sagt var det väldigt spartanskt på campingen. Här var det alltså meningen att vi skulle hämta vatten, men det sprutade åt alla håll.
När solen kom upp började isen försvinna.
Strax efter 9-tiden började vi bli klara för avfärd.
Vi körde genom Dombås och vidare på en mindre asfalterad väg.
Jag stannade på bron för att ta ett kort.
Får på vägen är typiskt i Norge.
Även på den asfalterade vägen blev det sektioner med grus.
Innan vi körde in på Slådalsvegen var vi tvungna att betala 100 NOK med betalkort.
En ko stod det på Slådalsvegen.
Vi tog en liten paus för att kolla vyerna.
Efter pausen fortsatte vi resan.
Vågåmo i sikte, men först upp till tornet på Blåhø.
Här kostade det 50 NOK per motorcykel.
Här kommer vi att köra när vi kör ner igen. Men det gäller att passa sig, för de fäller bommen så hastigt att det är stor risk att man bromsar omkull hojen. Precis som skylten upplyser är det bäst att köra på sidan om bommen.
En skylt där de varnade för smal väg med möten.
När alla hade betalat gasade vi uppåt.
Efter en stund hade vi tornet på Blåhø, även kallad Jetta, i sikte.
Ett kort över axeln.
När vi kom upp till tornet var vägen blockerad av en bil på tvären, men jag smet förbi.
Det var blockerat eftersom de skulle lyfta upp något med en helikopter. En grinig gubbe ville att både vi och en bilist skulle försvinna fortare än kvickt, men att vända på den smala, steniga och branta backen var verkligen inte lätt. Om de nu ville var ifred så skulle de naturligtvis ha satt upp en skylt och spärrat av innan den sista branta etappen.
Vi fick i alla fall vända på planen men sen blev det bråttom ner igen.
Vi hann med att ta några kort i alla fall.
Det är grym utsikt från Blåhø på 1617 meter över havet.
Patrik undrade vad som var på gång.
Vi körde nerför den smala branta backen igen.
Patrik hjälpte bilisten att vända på den smala vägen.
Det var det kortaste och snabbaste besöket på Blåhø hittills.
När vi kom ner en bit tyckte jag att det var dags för lunch så vi plockade fram campingköken.
Jag kokade vatten till Pärra och mig, som jag hällde i våra påsar.
Patrik och Alf ville ha sjöutsikt så de satt sig lite längre bort.
– Den var så här lång, sa Rickard till Susanne.
– Eller kanske bara så här?
– Ni kan tro vad ni vill, tyckte Rickard. 🙂
Efter den goda lunchen var det dags att dra vidare.
Om vi hade stannat här hade vi haft tillgång till en bord.
Vi körde igenom Vågåmo.
Efter att vi hade kört igenom Vågåmo var vi ute på gruset igen.
Uppe på berget syns tornet på Blåhø, där vi var nyss.
Härliga vägar.
Här körde jag faktiskt fel. Vi skulle rakt fram och svänga höger, men jag och några till drog uppför backen direkt till höger vilket vi inte skulle ha gjort för det blev en smal knölig stig däruppe. Det blev svårt att vända hojarna så det tog en stund.
Medan vi krånglade uppe på stigen tog Pärra några kort.
Med zoomen gick det att se tornet.
Bra utsikt.
Patrik sa att de var på väg ner.
När alla var nere kunde vi fortsätta på vägen som jag hade planerat.
Där vägen, eller den större stigen, slutade fanns det en grind, men den var det bara att öppna.
Vi körde vidare, men helt plötsligt var vägen spärrad med en ståltråd, som tur var tydligt märkt med en vit trasa. Det kom en tant i en bil som tyckte att det var bäst om vi körde en annan väg.
Det blev asfalterad väg en stund, dock inte helt fritt från grus.
Vi skulle göra en vänstersväng från en starkt trafikerad väg så jag svängde av för att släppa fram trafiken. Passade naturligtvis på att ta kort på vattendraget.
Vi fortsatte på de mindre vägarna och kom till en grind som var lätt att passera. Naturligtvis stängde vi grinden efter oss.
Jag kan även bekräfta att den här vägen genom skogen och över åkrarna finns i verkligheten.
Men om ska man köra den här “vägen” intill Lågen är det bäst att göra det på hösten när bönderna är klara med sådden.
Vi stannade och köpte glass i Dovre sen fortsatte vi resan.
Långt där borta på berget syns tornet på Blåhø, eller Jetta som fjället heter från Dovresidan.
När vi kom upp på Grimsdalsvegen tog vi en kort paus för att kolla vyerna.
Vi fortsatte österut.
Utsikten över Grimsdalen får man inte missa.
Vi svängde in på den gamla Grimsdalsvegen.
Några grindar som vi öppnade och stängde.
Vi stannade några minuter för att kolla vyerna.
Vi fortsatte på den fina vägen.
En bonde hade hämtat korna på fjället.
En kortare paus innan vi lämnade det här fjället.
På vägen ner stannade vi för att kolla hur vi skulle betala för Grimsdalsvegen som vi körde nyss och det visade sig vara ganska enkelt. Det var bara att gå in på YouPark och ange motorcykelns registreringsnummer så kom det upp information om hur mycket man var skyldig. Sen var det bara att knappa in kortnummer och klicka på betala. Men när jag kollade bilderna efteråt såg jag att det kostade 50 NOK per motorcykel, men jag betalade 100 NOK. Om man däremot inte betalar själv direkt till YouPark kommer det en faktura med faktureringsavgift och diverse påslag, som innebär att det blir betydligt dyrare.
Vi fortsatte på en sandig mjuk väg till Alvdal vestfjell.
Vi kom till en skylt där det stod att man ska betala 50 NOK till Vipps nr 759722, men vad jag vet lyckades ingen med det.
Vi gasade vidare i dammet.
Efter bara 2,3 km. kom till en annan skylt där det stod att man ska betala 50 NOK till Vipps nr 759721 eller till konto med nummer IBAN NO4818851944423. Olika Vipps-nummer men samma väg? De måste göra detta enklare om de ska få pengar från utlänningar, för vad jag vet lyckades ingen betala här heller.
Vi gasade vidare.
Vi kom till en ganska nyrenoverad bro.
Fin utsikt från bron.
Vi körde vidare.
Den här dåliga bron är borta, men på Garmins karta finns det fortfarande en väg.
Vi körde vidare.
Vi stannade för att kolla läget vid den före detta linbanan som var i drift 1907 til 1969. Med linbanan fraktades malm 34 km från gruvorna i Folldal till Rørosbanen vid Alvdal.
När vi stod där såg jag en väg som inte fanns på kartan bakom Susanne, så den måste kollas.
Jag körde en bit och såg att den är körbar, så det blir nog den här vägen nästa gång vi kör i området.
Vi fortsatte på rutten som jag hade planerat.
Vi stannade vid Reinslia som är 1035 möh.
När vi hade kollat utsikten fortsatte vi på vägen som blir grymt stenig efter kurvan.
Vi kom till ett ställe där de höll på att bygga en ny bro.
Det skulle nog gå att passera bredvid.
Det såg inte värre ut än den steniga vägen vi körde nyss så vi fortsatte.
Susanne gasade på över vattenpassagen.
Vi körde på några vägar som jag aldrig har kört förut.
En bom som var öppen, men om den hade varit stängd skulle det nog gå att passera på höger sida, om man tar bort några små träd först.
Vi körde till Alvdal där vi tankade hojarna och handlade lite ätbart, sen körde vi till Gjelten Bru Camping.
Pärra och jag stekte några korvar som satt fint med norsk Idun senap.
Efter det blev det lite snack i Alf och Patriks stuga sen blev det natta. … zzzzzzzz
Tryck på pilen för att komma till dag 6.