Tryck här för att komma till indexsidan för TillTronTopp – 2018
Fredag, tredje resdagen. Trønnes – Trontoppen – Koppang.
Klockan 07:00 hade jag dukat upp för frukost på Trya camping.
Efter frukosten packade vi våra saker, städade ur stugorna och sen kunde vi dra iväg …
Vi samlades utanför den lilla butiken vid infarten till campingen.
Vi var tvungna att inleda dagen med några kilometer asfalt.
Men det gick så sakta att jag var tvungen att stanna och fråga varför. Men det var inget direkt fel, utan det var bara en av deltagarna som tyckte att däcken slets mycket vid asfaltkörning.
Men … men … vi var snart ute på gruset igen.
Ännu en bomväg, men här funkade inte kortautomaten så jag ringde och frågade hur vi skulle göra.
– Vi är 12 motorcyklister, sa jag.
– Men vägen är alldeles för dålig för motorcyklar, svarade hon.
– Perfekt, det är precis vad vi vill ha, sa jag.
– Då kan ni köra helt gratis, svarade hon.
Så vi gasade vidare uppför backen …
Det är fin utsikt från den här vägen.
Här kom jag i 60 – 70 km/tim en gång, då en älg hoppade över vägen bara 10 meter framför mig. Man är otroligt nära olyckor ibland.
Undrar varför det satt en bom på slutet av vägen som vi fick köra gratis?
Vi fortsatte på den fina vägen.
Ännu en fin bro, eller hur?
Det är inte bara får på vägarna, det förekommer även kor lite här och där.
Trontoppen i sikte. Men själva toppen är i molnen.
En liten spännande väg.
Ännu en gammal bro med en grind som gick att öppna.
Lite information om bron.
Tur att bron fanns, annars har vi nog inte kommit över.
Vi tog en liten paus när vi hade kört över bron.
Dags att köra vidare ….
Ännu en betalväg. 10 NRK den här gången.
Vi stannade för att käka lunch i Alvdal.
Kjøttkaker för 189 NRK är som hittat.
Flåklypa i Alvdal.
Efter lunchen gasade vi vidare mot Trontoppen.
När man ser att det bara kostar 50 NRK att köra upp betyder det att man inte kan köra hela vägen.
– Är det bara att köra vidare, frågade någon i gänget.
– Javisst, det finns bara en väg, svarade jag och därefter gasade hela gänget iväg uppåt.
När dammet hade lättat körde jag vidare.
Mer än halva gänget gasade förbi avspärrningen och tog sig upp.
De fick se fina vyer.
Thomas Pousette gillade läget.
Ett av tornen däruppe.
Patrik Wingqvist på toppen 🙂
Vägen upp till Trontoppen hade blivit förstörd i ett kraftigt regnväder och de höll på att återställa vägen, som var fortfarande var väldigt lös. Jag fegade ur lite när jag kom ensam till det lösa partiet och tänkte att om det händer något kan jag bli kvar här i timmar utan hjälp, så jag stannade.
Först blev jag besviken att jag inte tog mig upp, men sedan tänkte jag att min primära uppgift (som turledare) är faktiskt att se till att deltagarna får vad de hade betalat för. Jag har ju varit uppe på Trontoppen många gånger tidigare, så skit samma. Huvudsaken är att deltagarna blir nöjda.
När jag hade stannat så gick det inte att komma igång uppför igen, så jag vände för att köra ner till de 3 andra hade stannat vid det lilla huset som ni ser i kurvan långt där nere.
Här är gänget som inte kom upp – den här gången. Men det blir ju fler försök.
Jaha …. och var kör vi nu blev frågan.
Neråt blev svaret.
1279 meter över havet enligt GPS’en.
På lite lägre höjder växer träden.
Snart kom resten av gänget ner.
Så vi fortsatte söderut …
En helt nygjord väg.
Under järnvägen …
… och vidare över bron, var planen.
Men det gick inte så jag kollade GPS’en lite snabbt och hittade en annan väg.
Efter några mil kom vi till en bom där det såg ut som att de verkligen inte vill ha någon trafik, men vad skulle vi göra annat än att ta oss förbi? Det gick att köra i diket till höger och i skogen till vänster.
Efter den jäkliga bommen kom vi till en fin gammal bro,
Sen blev det några kilometer tråkig asfalt för att komma till den stora älgen.
Vi stannade till för att kolla in och ta ett gruppfoto vid den kromade Storelgen.
Sen drog vi vidare till Koppangs camping och slängde in våra prylar, fortsatte till Koppang där vi besökte restaurang Milano. Ett bra ställe med god mat till en rimlig kostnad.
Efter att vi hade käkat återvände vi till Koppangs camping.
Vi fick 3 stugor som tyvärr låg lite utspridda.
Det blev snart natta och vi satte igång och drömma om ljudliga bredsladdar … vrrrrom … zzzzzzz …..
Tryck på pilen för att gå vidare till dag 4. Koppang – Malung.
Om ni undrar varför vägen till Trontoppen var så dålig längst upp så beror det på att den blev helt förstörd i ett kraftigt oväder sommaren 2017. Klicka på bilden för att läsa mer hos NRK.
Foto från NRK
Men de fick 5 miljoner kronor av Naturskadefonden för att bygga upp vägen igen.
Läs om återinvigningen här.