100 mil grus 2.0 – 2018 – dag 2


Tryck på pilen för att gå tillbaka till indexsidan.


Efter att vi hade ätit frukost och städat stugorna kunde vi dra iväg från Lillhärdals camping. Men vi kommer säkert tillbaka, för det var bra middag, bra boende och bra frukost 🙂

Vi behövde inte köra mer än några hundra meter förrän vi var ute på gruset igen.

Nackdelen var att det inte hade regnat på flera veckor.




En liten paus för att kolla att ingen packning satt löst 🙂

Vi gasade vidare …


Det finns som sagt massor av sandiga vägar runt Lillhärdal.

När sweepern anlände och gav tummen upp kunde vi köra vidare.





Min favoritskylt 🙂

Vi stannade en stund för att koka förmiddagskaffe.


Efter kaffet drog vi vidare ….





Dags att samla ihop gruppen och förbereda dem mentalt på att det nu väntade nån mil hemsk asfalt ända ner till Älvdalen … hua …


Det passade perfekt att stanna till och tanka i Älvdalen eftersom vi hade kört 13 mil. När vi hade fyllt hojarna körde vi tvärs över vägen för att äta en god lunch i Hotell Älvdalen.

Mätta och belåtna gasade vi vidare …

Som synes hade jag planerat en fin sträcka …

Men tyvärr hade militären stängt bommen. Respekten för bommar brukar vara lite si och så, men är det en militär bom, då kör jag inte förbi.

Jag kollade in GPS’en lite snabbt och hittade en alternativ väg.

Den vägen var också fin …

…. men torr och dammig.

Som planerat körde vi över Trängseldammen.

Sjön har en area på 36,5 kvadratkilometer och ligger 420 meter över havet …. hahaha … wikipedia 🙂

Som tur är visste Kjell-Åke massor om dammen så vi lyssnade på ett litet intressant föredrag.


När Kjell-Åke hade berättat klart var det dags att dra vidare. Eller om det var den gassande solen som gjorde att vi ville köra vidare?

På andra sidan är det alltid bättre, eller hur? 😉

Här är det en skaplig uppförsbacke …

Rullgrus … alltså det där rullgruset runt Älvdalens skjutfält är roligt ett tag, men när jag hade kört ett tiotal mil i det började jag faktiskt längta efter spåriga vägar …. och det säger inte lite, eller hur?

Vi körde vidare längs en handhuggen kanal och rör som leder vattnet till ett kraftverk.



Patrik “sweeper” Wingqvist balanserade på stenarna.

Batteriet i Andreas Transalp ställde till en del bekymmer.

Efter att vi hade dragit fast kablarna på batteriet drog vi vidare …



Här stannade vi INTE, men nästa gång kanske?




Den sista sträckan ner mot Malung körde vi på en gammal banvall.

Framme vid Malungs camping med sjöutsikt 🙂

Vi hittade snart våra sängar i någon av de 3 stugorna.

Vi tog oss över Västerdalälven för att käka plankor hos Sandbäcks Café och Restaurang.

Tyvärr hade de tillfälligt flyttat till andra lokaler, men maten var bra.

Vi hoppas att de flyttar tillbaka snart, för det känns trevligare i de gamla lokalerna.

Strax före klockan 10 gick vi gick tillbaka till campingen och passerade Västerdalälven by night 🙂

Malung camping by night 🙂

zzzzzz–ZZzzzZZ–ZzZZ-ZZ-ZZzzzz-zzzzz–zzzzzzzz-ZZZZ-ZZZZ-ZZ


Tryck på pilen för att gå vidare till dag 3.


Kommentera via Facebook

Comments are closed.