Tryck här för att komma till indexsidan över grEIGHT 2018.
Tisdag, den tredje resdagen. Tretten – Dovre.
Klockan 06:00 piiiip var det dags för väckning.
Elin och Annette fick dela på ett rum.
Leif och Jan-Åke delade på en stuga …
Vi hade totalt en liten lägenhet och 3 stugor så vi var inte trångbodda.
När vi hade käkat frukost kunde vi lämna Tretten kro og motell utan att städa, för det ingick i priset 🙂
Vi inledde dagen med en liten bit asfaltkörning, men det gjorde inget när det var fin utsikt.
Härliga vägar.
Här ville de ha 10 NRK per motorcykel för att köra Svinslåvegen.
Det var dock värt 10 NRK när vägen var så här dålig.
Strax före klockan 10 var det dags för förmiddagskaffe.
Detta var resans dyraste väg. Det måste vara ocker att begära 75 norska kronor för att köra 15,8 kilometer på en helt vanlig grusväg …. grrrr. 🙁
Jäkla ockrare.
Den dyraste vägen ….
…. med den dyraste kurvan.
Som sagt, 15,8 kilometer senare var det slut på det dyra nöjet.
Men det tog inte många minuter innan vi kom ut på fint dåliga vägar igen, upp för backen i stenkrosset.
Vi stannade för en liten pisspaus och rast i skuggan.
Vi körde vidare runt sjön.
Ytterligare en liten paus för att svalka oss när det var så varmt.
Här ville de ha ytterligare 50 NRK.
Efter ett par mil stannade jag för att se vad vi fick för vår 50-lapp och jag kunde konstatera att vi fick exakt 21,8 km. körning. Överlag tycker jag att de har höjt avgifterna vid bommarna mycket de senaste åren. Det som tidigare kostade en tia kostar numera 50 – 75 norska kronor.
Jag hittade inget ställe till lunchen så vi använde våra “rescue kit kit” för att laga mat ute i det fria. Chili con Carne med en extra burk majs är inte fel när man är hungrig.
Leif och Jan-Åke hittade en plats i skuggan.
Thomas gillade läget.
Vi hade även fin utsikt från matstället.
Annettes lånade hoj …
Vi körde ner i dalen för att tanka i Vågåmo.
På andra sidan dalen blev vi 50 NRK fattigare, men det var inte mycket för den fina vägen och vyerna som väntade.
Vi gasade uppför ….
Detta fattar jag inte. Är det verkligen någon som skulle märka om det försvann en eller annan sten?
Tornet Jetta på Blåhø i sikte.
GPS’en visade 1598 meter över havet.
Patrik trivdes.
Långt där nere i dalen är Vågåmo.
Fin utsikt åt alla håll.
På nåt vis lyckades Annette köra av växelspaksknoppen så det blev svårt att växla. En provisorisk lagning med en torxnyckel och silvertejp ska väl funka ett tag?
En BMW 800 GS Adventure i sin rätta miljö.
På väg ner igen. Den skarpsynte kan se Toftemo Turiststasjon långt där nere i dalen.
Innan vi kom upp på nästa fjäll blev vi 50 NRK fattigare.
Efter några mil blev det nerförsbacke igen.
Sen körde vi några mil på en mindre asfalterad väg.
Efter lite strul fick vi äntligen tillgång till stugorna vid Toftemo turiststasion, Först hittade de inte bokningen trots att de hade bekräftat den och sen fanns det inga sängkläder i stugorna. Men de ordnade i alla fall allt till slut.
Elin lagade Anettes växelspak med en bult som hon “hittade” på ett bra ställe.
När alla hade duschat och fräschat till sig gick vi till restaurangen och käkade.
Jag var tvungen att prova deras lokala öl Hubertus, som smakade ganska bra faktiskt.
Vi upptäckte att det gick att se tornet på Blåhø nerifrån campingen.
Med kamerans zoom syns det bättre.
Efter det slängde vi oss i sängarna …. zzzzzzzzzzzz
Anette Åhmans kåserier.
Dagen började med fina vägar med vidunderliga vyer …… vid fösta fikastoppet kom det några nyfikna får och kollade läget …… det blev en varm dag ned högsta temp på 27 grader. Vi intog en härlig lunch på fjället ”chiliconcarne” …. Lite trassel idag igen …. jag lyckades köra bort växelspaksknoppen så det var lite svårväxlat när vi gjorde toppförsök på ”Blåhø” …… men jag kom upp. Väl framme på campingen så fixade Elin Larsson och Stefan Kull min hoj.
Läs inlägget på Facebook.
Tryck på pilen för att gå vidare till dag 4. Dovre – Koppang.